måndag 25 mars 2013

SOLID SOMMAR

Bästa Miss Li kommer ju till Uddevalla och Solid Sound i slutet av augusti. Det är verkligen något att se fram emot och jag stormgillar deras logga måste jag säga.


Uddevallabron och Strandpromenaden två av våra kända riktmärken som också kunde beskådas på väggen i Uddevallas del i Bohuslänmontern på TUR.


Här ses Jocke på Upplevelsebolaget, Peter på Havsguiderna,
Janne på Klocktornet och hans musselkokerskor!

Självfallet var jag där och sålde Uddevalla, med alla fina kulturhistoriska platser så som Bassholmen och alla spännande aktiviteter man kan uppleva här och alla roliga evenemang som stundar i sommar. 

Först ut är Passionspelen nu i helgen på Kungstorget i Uddevalla.

//Linda

onsdag 20 mars 2013

STÖR OCH BERÖR

Hade chansen att få lyssna på Peter Wallén och Mia Skälinger igår, när de höll föredrag om "Personligheter på jobbet". De var så bra och jag hoppas att fler får chansen att åhöra deras klokheter. Det finns så många som jag önskar hade fått höra just detta:

"Jag ska leva med mig själv resten av livet – lika bra att se till att jag funkar!" 

Vi försöker alla visa upp den perfekta versionen av oss själva, särskilt på jobbet. De där andra sidorna av vår personlighet, som vi inte riktigt står för, försöker vi dölja så gott det går.



Det är ju så insiktsfullt fast på något underligt vis så kan jag inte låta bli å tänka på en kameleont. Hur lätt vissa ändrar åsikt, humör och färg för att liksom försöka passa in där de är för att slippa visa VEM de egentligen är.






Hmm...har faktiskt tidigare aldrig tänkt att just denna ödleart faktiskt ju är en destruktiv art som liksom anpassar sig till fullo för att passa in eller så är det, det där igen, att det är av ren överlevnadsinstinkt?

Så då kan man ju stilla undra en onsdag eftermiddag: var går gränsen mellan å anpassa sig och behaga omgivningen till att bli destruktiv och göra detta utan att tycka om det och egentligen ogilla det?!?

Kanske opassande å dra till med en lyrik nu men kan inte låta bli att tänka på den kaxiga låten av Rage Againt The Machine: "Killing in the name".

Och obstinat kan ju va bra att vara ibland i synnerhet när det gäller att lära känna sig själv och sen stå ut med vem man är och därav ha insikt att man kanske måste ha mod att vara den man är och ej vända kappan efter vinden för att behaga eller prestera?!?

Fast tyvärr är det nog vanligt att hellre fly från faran liksom, att hoppa på nästa tåg till Paris, på nå´t vis för att ej bli störd eller berörd. Och det får mig att minnas Rikard Wolfs lyrik i låten "Paris".




"Kära far kära mor,
Ja’ har nu kommit fram till Paris
De’ e’ mycke’ o’ se, o’ de’ e’ väldigt stort ja’ stannar nog lite till.

Ta mig, ta mig, ta mig o’ berör mig
Rör mig, hör mig, gör nånting med mig förför mig.
Ta mig, ta mig, ta mig o’ berör mig
Rör mig, stör mig, gör nånting med mig, förstör mig."


Även en annan man har i en sångtext skrivit om Paris och då tänker jag på bästaste Lars Winnerbäck och "Om du lämnar mig nu". Nummer ett av alla vemodslåtar jag känner till, här framförd ihop med Miss Lee.

Som ju förövrigt kommer till Uddevalla på Solid Sound Of Uddevalla 30-31 aug.

Då kommer det garanterat vara varmare än idag!

//Linda




 

måndag 18 mars 2013

INGEN RÄTSIDA

Har i helgen försökt få någon rätsida på släktskapen mellan de där gamla handelsmännen som levde, verkade och byggde upp Uddevalla till att vara en del av det som vi fortfarande är idag.

Vad jag fann var att Jonas Fredriksson Bagge var barnbarn till Johan Nilsson Bagge och denne var gift med Christina Hegardt (1744-1846) som var släkt med en annan Hegart med nästan samma namn.

Denna Hegart hette Katarina och levde 1772-1802, hon var gift med Anders Hansson Knape och dessa startade barnhemmet på Gustafsberg.



Anders Hansson Knapes morbror hette Anders Knape och det var han var redare på sin tid. Hans syster Inger Knape (1693-1762),  var för sin del gift med Hans Andersson.

Deras son var den framgångsrike redaren och köpmannen Anders Hansson Knape (1720-86), gift med Katarina Torborg Hegardt (1736-72). Vid samma tid levde också en annan Michael Koch var gift med Christina Knape (1721-47), dotter till Anders Knape (1692-1753), från hans första äktenskap.

Mikael Kochs hade en bror som hette Fredrik Koch (1722-1773) han drev ett tegelbruk på Sörvik från år 1760. Mikael Koch & Söner exporterade även bräder och i motsats till fadern så var Mikael Koch och hans ättlingar ägare av sågverk vid Örekilsälven och intressenter i Uddevalla Sågbruksintressenter.

Fredrik Koch var gift med Anna Britta Bagge och deras dotter Maria Koch var gift med Anders Åberg d.y. (1742-1820), köpman och borgmästare i Uddevalla från 1773. Sonen till Anders Åberg d.y.,  Fredrik Andersson Åberg (1780-1844) var gift med Christina Koch, dotter till Simzon Koch och Catharina Cecilia Hegardt.

Deras son Mikael Koch (1792-1869) var major i örlogsflottan och deras dotter Christina Koch var gift med konteramiral Harald af Christiernin (1751-1799) och i andra äktenskapet gift med Fredrik Andersson Åberg (se ovan).

Hänger ni med? Jag tycker att det är hyfsat rörigt, så jag tror att jag övergår till att spela en lugn ballad och kommer nog släppa detta med vem som var gift med vem på ett bra tag fram över.

fredag 15 mars 2013

RIKAST I UDDEVALLA

För att på något vis förstå mig på Uddevallas historia och släktskapen mellan familjerna Hegardt, Thorburn, Bratt, Bagge, Koch och Knape, så tänkte jag att det nog kan vara lämpligt att veta vem som varit mest förmögen. För det brukar av någon märklig och underlig anledning också vara de som får bestämma.

Och på den tiden fick väl inte kvinnorna bestämma vem de skulle gifta sig med utan blev liksom ihoptutade med lämpliga män?! Eller iallafall vad deras föräldrar ansåg lämpliga.

Så jag har funnit följande:
År 1715 toppades "rikinglistan" av:

Börje Nilsson Bagge
Anders Waldenström
Arvid Hasselgren
Christen Hammar

År 1721 blev herr Nilsson Bagge nedpetad till en andra plats och nya män kom upp på ledande positioner:

Jöns Koch
Börje Nilsson Bagge
Anders Knape
Casten Werner
Petter Coopman

För er som också trodde att Petter var grundaren av COOP så är fallet ej så :-) han var en tillfälligt boende göteborgare som snart flyttade tillbaka dit. Hur dessa herrar förvärvat sina tillgångar kommer jag berätta mer om fram på. Men de flesta var verksamma inom sågverksbranchen. Även sill och båtar har gett vissa god placering. En och annan inom rederibranchen börjar placera sig på listan.

År 1750 var familjen Koch den mest förmögna med tre karlar på topp fem listan, inte illa jobbat eller förvärvat, må jag säga.

Jöns Koch
Erik Koch
Christian Engström
Mikael Koch
Rådman Strömdahl
Johan Fredrik Bagge
och på 12e plats
Petter Josias Hegardt

Det var alltså första gången Hegardt dök upp bland de rika. Vad vi kan se hittills är att ingen kvinna ännu varit med i toppstriden, men ändring blev det på det i slutet av 1700-talet.

År 1767

Christian Bratt
Anders Knape
Carl Koch
Maria Bagge (änka till skeppsredaren Olof Bagge)
Hartvig Backman
Josias Hegardt d.y


Ja mer än så här kom jag inte idag för just släktträden ser lite röriga ut men jag ska nog finna ut vem som har haft ihop det med vem. He he..något ska man ju ägna helgen till!

Må gott!

//Linda




torsdag 14 mars 2013

VÄRLDEN ÄR LITEN

Blev lite nyfiken vad som hände mer i Uddevalla år 1729, champagnes födelseår och fick ett flertal träffar på Jonas Fredriksson Bagge (1729-1812) när jag googla och letade runt på nätet.

Namnet kändes bekant på något vis och efter att ha tänkt en stund kom jag på att jag i ett blogginlägg om Kullgrens Enka och den bohuslänska grantiten, omskrivit denna man för 1 1/2 år sedan.



Letar man efter mer fakta om denna herr Bagge, finner man att han inte bara var en framstående affärsman i Uddevalla, utan det visar sig att han även ägde och drev ett sillsalteri på Malön vid Orust inte långt från Bassholmen, som ju också hade sitt eget sill och traneri, dock lite senare i historien.

Fortsätter man leta finner man att just denna Jonas Fredriksson Bagge var ägaren till den mark och de byggnader på den där just jag bor idag: landeriet på Hedegärde. 

Världen är liten vill jag påstå och att ägarna till Industrihotell som äger huset idag bär samma efternamn (Bagge) är nog bara är ett lustigt samanträffande.

Eller inte, för ska man tro på begreppet "sex grader av åtskillnad" (six degrees of separation), en hypotes om att alla på jorden är sammanlänkade med högst fem personer som mellanled. Detta grundas på "Världen är liten-experimentet" som är ett experiment som utfördes av Stanley Milgram 1967 och som handlade om hur nära folk är sammanlänkade genom sina sociala kontaktnät.




Milgram gav olika personer i Omaha brev adresserade till en aktiemäklare i Boston, och bad dem att försöka leverera brevet till aktiemäklaren.

Reglerna var att om personen kände aktiemäklaren, så kunde han skicka brevet direkt till denne; i annat fall skulle han skicka brevet till den av sina bekanta som han bedömde skulle ha störst möjlighet att vidarebefordra brevet till aktiemäklaren så snabbt som möjligt. För nästa person i kedjan gällde samma regler, och målet med experimentet var att mäta hur lång kedja som krävdes innan brevet nådde fram.



Av de 5 % av breven som nådde fram var det inget som hade krävt över 11 steg. Medianen låg på 8 steg.

Så ja, vad ska man dra för slutsats av detta? Mellan mig och ett glas champagne är det typ bara 8 steg?

Skål på er kära läsare. Jag tror bestämt jag får fortsätta rota i historien om de gamla Uddevallasläkterna Bagge, Hegardt, Koch, Thorburn de verkar ha satt sina spår lite här och var.

Fortsättning följer....

//Linda

onsdag 13 mars 2013

SINNE FÖR GODA AFFÄRER

Goda affärer krävs ju att man gjort för att kunna göra vissa val i livet, ex. vilken champagne man har råd att välja att dricka.

Att göra det där medvetna valet som "Gula änkan" gjorde orsakades nog av mod eller kanske ren överlevnadsinstinkt eller ett stort sinne för goda affärer.




Förutom champagnehuset Veuve Clicquot (grundat 1772) som nämndes i fredags finns det ju fler gamla och kända så som:

Några andra kända champagnehus följer här:

  • Bollinger grundat 1829
  • Lanson grundat 1760
  • Moët & Chandon grundat 1743
  • Pol Roger grundat 1849
  • Pommery grundat 1858
  • Ruinart grundat 1729, världens äldsta renodlade champagnehus
  • Taittinger grundat 1734

Det äldsta grundades  alltså 1729, och det var exakt amma år som lät man här i Uddevalla, lät stadsläkaren Jacob Boëthius, ta prover på Baggetofta hälsokälla (numera Gustafsberg) för att få veta att vattnet i denna var rikt hälsobringande!





Och mycket glädjande visade det sig vara det. Vilket ledde till att denna plats blev ett resmål som societeten besökte för att må bättre. Man kan påstå att de gjorde ett medvetet val att förbättra sin hälsa.

Vill man idag till en rimlig summa också besöka Gustafsberg och ta hand om sin kropp å själ kan jag rekommendera att anmäla sig till Strandjoggen 6 juni i år.

Gratis skärgårdsbåt åker man tillbaka till Uddevalla efter målgång. Kanske vi ska ha lite kyld champagne i lasten den dagen för de som vill göra ett medvetet val denna dagen eller fira något eller någon!

//Linda

P.S: Jag som redare kommer definitivt att finna någon anledning att fira denna dagen, som ju också är Skärgårdsbåtarnas Dag här på Västkusten, Bohuslän. D v s gratis båtturer hela dagen och överraskning till de 100 första barnen som reser med vuxet sällskap!



fredag 8 mars 2013

GULA ÄNKAN

Idag 8 mars, är det den Internationella kvinnodagen. Dagen har sitt ursprung ur kvinnor som demonstrerade för sin rätt att delta i samhället på samma villkor som männen. Det är alltså inte fråga om någon slags extra uppmärksamhet för att kvinnor är kvinnor och för att vi är så himla bra, utan för att kvinnor får utstå en hel del orättvisor just för att de är kvinnor.

Det handlar om solidaritet. För att kvinnor fortfarande 2013 är i underläge. För att kvinnor endast äger 1 procent av världens tillgångar, har lägre löner än män samtidigt som de i genomsnitt gör 70 procent av det obetalda arbetet i hemmet.

För att kvinnor fortfarande överallt i världen mördas, våldtas, torteras, fängslas och tystas ner just för att de är kvinnor.


Det krävs ett stort mod att våga fly från sina traditioner och berätta för övriga världen om fel och rena olagligheter som begås runt om i världen. Jag tänker bl a på den starka berättelsen "En blomma i Afrikas öknen". Könsstympning är inte bara ett övergrepp mot det barnet som blir utsatt utan även ett övergrepp mot den kvinnan som aldrig får blomstra fullt ut.

En annan histoia som också är av gripande karaktär och behandlar en annan form av övergrepp, är boken Allt är bara bra, tack av Moa Herngren. Om en kvinna som lever ihop med en missbrukare och får utstå psykisk misshandel.

Att berätta sin eleändiga historia är en form av bearbetning av det som hänt och ett vertyg för andra som kanske ej vågat bryta loss att gå vidare. Det krävs ett stort mod att erkänna sin svaghet! Och det finns många både kvinnor som går hela livet utan att ta sig det modet.

En kvinna som via mod eller kanaske mer av en ren slump blev: "champagnedrottning" var Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin som föddes 1777 och gifte sig 1798 med François Clicquot. François drev vid den tiden ett litet vinhus som hans far Philippe Clicquot-Murion hade grundat 1772. 1805 dog Francois hastigt i en febersjukdom och lämnade Nicole ensam med parets lilla dotter.



Då Nicole, vid 27 års ålder, ärvde sin avlidne makes vinhus beslutade hon sig snabbt för att ta över hans affärer och att ägna all sin tid åt att fortsätta driva och utveckla champagnehuset. Madame Clicquot beskrivs ofta som den första moderna affärskvinnan. Efter sin makes död tog det henne endast fyra månader att finna skickliga medhjälpare, skrapa ihop kapital och grunda huset Veuve Clicquot Ponsardin.





Många, många, många flaskor av "gula änkan" har sedan producerats, spridits och druckits runt om i världen efter hennes beslut om att våga!

Bjuder här på den gamla klassikern "Wind Of Change", och säger skål till alla kvinnor i synnerhet idag och alla män som tycker att kvinnor ska ha samma rättigheter och villkor som dom.
//Linda
 

torsdag 7 mars 2013

SLUTA BROMSA!

Från ett smått medvetslöst och i mina ögon innehållslöst, på gränsen till initativlöst stadie börjar jag sakta tränga bort de orden som slutar på -lös ihop med en rad till, så som: hopplöst, respektlöst, skoningslöst och villkorslöst ut min hjärna.

Även sömnlös, ryggradslös, redlös, identitetslös, får ihop med trolös placeras i facket: sluta tyck synd om dig själv och gör något vettigt åt situationen istället! På ren svenska RYCK UPP DIG!

Fokusera på anspråkslöst, förutsättningslöst och bekymmerslöst istället. Ett passande mantra att upprepa för sig själv dagar som känns tyngre än andra är:

"Som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"



Och med de kloka orden är det dax att börja gasa, om man inte ska vara sportbillös för alltid !?

//Linda





tisdag 5 mars 2013

BLANDADE KÄNSLOR

Från gårdagens smärtsamma vårdikt om knoppar som brister, mynnade en stark känsla av ambivalens ut.

Ett gigantiskt tvekande, en slags handlingsförlamning blandat med en rädsla att ta ett beslut som kanske avslutar något gammalt, men ändå med en viss nyfikenhet att påbörjar något nytt.

Fast med ovisshet om att det kan ha varit bättre förr eller så blir det ännu bättre sen eller så är det bra som det är?




Just den där uppmaning att skaffa sig ett mer färgstarkt liv krockade med det nordiskt, bleka, väna och försiktiga och bildade ett inre kaos. En rädsla att förändra något, som väl är en trygghet? eller kanske bara en bekvämlighet?

Ambivalens beskrivs ju som ett tillstånd av att ha samtidiga, motstridiga känslor gentemot en person, sak eller händelse. Angivet på ett annat sätt, är upplevelsen av ambivalens att ha tankar och känslor för både positiva och negativa valenser mot någon eller något.

Ett vanligt exempel på ambivalens är känslan av både kärlek och hat mot en person. Begreppet hänvisar också till situationer där "blandade känslor" upplevs, eller när en person erfarar osäkerhet eller obeslutsamhet om något.

Ambivalens upplevs som psykologiskt obehagligt när både de positiva och negativa aspekterna av ett ämne är närvarande i en människas psyke på samma gång. Tillståndet kan leda till undvikande eller förhalande och när situationen inte kräver ett beslutstagande upplever människor ambivalens mindre obehagligt.

Så det är kanske därav så få beslut fattas? I allafall som berör känslor. Eller faktum är att det stundom även kan vara svårt att fatta ett så banalt beslut som vad man ska laga till middag.


Foto: Agneta Thorsén

Just den frågan har jag löst idag och kommer att servera mig "Byfjordens Fisk & Skaldjurssoppa" och njuta av att jag fattat ett beslut.

//Linda

måndag 4 mars 2013

BLI LITE ARG!

Vivialdi fyller idag 435 år, om man nu firar någon som är död? Man kanske mer firar hans fantastiska kompositioner. Detta får mig att tänka på det där med tid igen. Hur vissa saker och ting snabbt glöms bort och andra etsar sig fast i människors minnen.


Det finns ju platser man varit på och aldrig mer kan tänka sig att besöka, som raderas snabbt ur ens hjärna, medans andra ställen som man gärna besöker igen framkallar sköna känslor i hela kroppen när man tänker på dem.

Likaså gäller detta människor man mött och gärna möter igen eller avstår från att träffa, kläder man burit och bär, prylar man äger och har ägt och gjort sig av med av enan eller andra orsaken, musik man hört och gärna lyssnar på igen. Så som Vivaldis våren.

Våren i Venedig kan se ut så här. Åh, vad jag känner en stor stark längtan efter skira ljusgröna bokskogar och vitsippor. Eller faktum är att jag längtar efter ännu mer färg i mitt liv när jag ser denna bild.

Vi bleka, gråa nordbor borde våga mer!



Ja då menar jag: våga bli lite argare, våga bli lite kärleksfullare, våga bli lite modigare, våga bli lite mer ifrågasättande, våga låta bli, våga börja med något nytt, våga smaka på nya smaker, våga välkomna något nytt och främmande, ja kanske något skrämmande rentutav?!

Hmm..kan det vara våren som känns i kroppen tro, det där att man vill städa bort det gamla och blomstra ut i full blom igen? Ja jag säger som Karin Boye:



"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger."



Med tillönskan om en färgrik vecka.

//Linda


fredag 1 mars 2013

HEMLIG KÄRLEK


Idag säger jag GRATTIS till alla som heter Albin och Elvira med ett hav av färgsprakande våriga tulpaner.

Elvira får mig att tänka på det härliga gamla popbandet Elvira som sjöng så vackert om kärlek på sin skiva "Rakt in i hjärtat" någon gång på början av nittiotalet.

En annan Elvira som också drabbades av kärleken på ett mer stormande vis var ju lindanserskan Elvira Madigan. Historien utspelade sig i slutet av 1800-talet och i korthet löd den så här: Elvira jobbade på Cirkus Madigan och träffade vid ett uppträdande i Kristianstad 1888 löjtnant Sixten Sparre.





De blev blixtförälskade, vilket var ytterst olämpligt, eftersom han var gift och hade två barn. De träffades i hemlighet och när Cirkus Madigan drog vidare inledde de en passionerad brevväxling.

Hedvigs (som Elvira egentligen hette) mor och styvfar gjorde vad de kunde för att avstyra romansen men detta hjälpte inte. Ett och ett halvt år efter deras första möte i Sverige rymde de älskande till Danmark, bodde där på pensionat tills herr Sparres pengar tog slut. Löjtnanten var inte bara pank utan också efterlyst för desertering, så utan pengar och framtidsutsikter såg de ingen annan utväg än att ta sina liv. För att Sixten, som var löjtnant, skulle skilja sig och gifta om sig med en lindanserska var otänkbart på den tiden.

Sixten sköt Hedvig och sedan sig själv den 20 juli 1889. Hon blev 21 år, han 35 år.

Ja se den kärleken den kärleken, ibland kan man bara inte motstå den fast den kan anses olämplig av vissa, ja rent utav farlig, och om detta sjunger en tredje Elvira, nämligen den norska Elvira Nikolaisen i sin vackra ballad "Love I Can´t Defend".

Va rädda om varandra, med tillönskan om en trevlig helg!

//Linda


Blogg listad på Bloggtoppen.se