måndag 30 december 2013

NYÅRSLÖFTEN ELLER EJ


Det där med att skuldbelägga någon annan för att man försakat någon eller något under en längre tid kan liknas med att skylla på att gymmet inte har öppet när jag har tid att träna. Eller han eller hon jag skulle träna med kunde inte. Projicering är något vissa människor ägnar sig åt för att rena sitt eget samvete liksom.




Det man säkert vet är att det förr eller senare kommer komma ikapp dessa personer. Att skydda sig med rena lögner, undanflykter och påhittade orsaker till att vissa situationer uppstår eller inte uppstår är nog tyvärr vanligare än man tror.

Många föräldrar gör så med känsliga ämnen som ex. döden. Kanske inte så konstigt, då man ju inte vet själv vad som väntar en efter att man tagit sista andetaget. Även kärlek och inte minst sex, är sådana ämnen som många har svårt att tala om. Kanske är det för att det är svårt att förklara vad som händer när två människor känner attraktion och hur den uppstår och att den sen dessutom kan försvinna hux flux för vissa.

Att försvinna är ett aktuellt ämne på bio just nu: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Har ej sett den själv än, men läst boken och den var bra.



Kanske ska bli ett av mina nyårslöften, att gå mer på bio. För till sommaren öppnar en ny biograf här i Uddevalla, som säkert kommer göra filmtittandet lite mer flärdfullt, då jag hört ryktas om att man kan få ett glas bubbel i samband med premiärer.




På tal på bubbel så ligger det garanterat många champagneflaskor för kylning runt om i världen så här dags, just nu kl 12.00 svensk tid, startar nyårsafton på Nya Zeeland, då de ligger 12 h före oss.

Hmm...vi har mer än ett dygn kvar här att fundera ut vilka löften vi ska utfästa inför 2014, eller om vi ska låta bli?!?










torsdag 26 december 2013

ALLTID NÅGON ANNANS FEL?

Så var julen nästan över för denna gången med. Jag ska delge er en liten incident som hände mig nu i jul. Jag och mina små redarbarn vaknade på julaftonens morgon helt utan ström.

Kan säga så här, man är hyfsat beroende av elektricitet, typ allt går på el. Kylskåp, telefonladdare, locktång, element, ljus, tv-apparater, kaffekokare m.m.

Tur i oturen så var energibolaget snabbt på plats så julens traditioner kunde fortskrida med jullunch, Kalle Ankas jul och Karl Bertil i bakgrunden medans klappar öppnades och aftonen avslutas med: Tomten är far till alla barnen.


Alla somnade nöjda och glada över att fått träffat nära och kära och erhållit en och annan pryl som man troligtvis ej behövde och med stor sannolik var eldriven.

Måhända kan detta låta lite grinigt liksom och otacksamt typ, men jag tycker jul är lite läskigt då det ofta leder till överkonsumtion av både det ena och det andra hos många familjer. Så kanske var det karma som gjorde att jag blev strömlös även på juldagen. Strax efter lunch försvann elen och jag kan lova att den var varmt välkommen 6,5 timma senare när detta fixats.


En reflektion jag gjorde under den tiden strömkabeln ej ledde in ström till vårt hem var, det blir kallt rätt fort även när det är plusgrader utomhus, det blir rätt varmt i frysen trots att rumstemperaturen bara håller 15-16 grader, stearinljus ger inte speciellt starkt ljussken när man ska försöka pussla och pizza är man faktiskt inte sugen på som käk på juldagen...



En annan reflektion jag gjorde var att många personer som bär ansvar ofta vill hitta någon att skylla på när fel uppstår. Ej stå för att de faktiskt gjort fel eller ej tänkt på att just strömavbrott kan hända alla dagar på året alla tider på dygnet, och att det kan vara bra att ha en plan hur man ska lösa detta. Men det är väl lättare att se andras fel och brister än sina egna?







söndag 22 december 2013

UPP I DET BLÅ

Varmluftsballong hade varit ett högst opassande färdmedel idag då vi bjuds på stormbyar och ösregn. Svårt att komma i julstämning tycker jag. Lättare är det att drömma sig bort till varmare breddgrader.


Man kunde ju tänkt sig en jordenruntturné för att bevista luftballongsfestivaler runt om i världen.

Bristol, AlburquerqueCalifornia, Canberra, Phillipinerna det finns uppenbart ett stort intresse för att flyga upp i det blå.

Själva tekniken att fylla en ballong med gas uppfanns 1852 av Henri Giffard. Trettio år senare flög det första luftskeppet med hjälp av samma teknik.



Idag är inte luftskepp så populära, man kan dock ibland se ett och annat reklambudskap ibland på dessa skepp.


Hmm...man kanske skulle låta någon bygga ett luftskepp som ser ut som en Skärgårdsbåt och låta den sväva över Torp i Uddevalla. För där ute kan jag slå vad om att det råder en viss trängsel och kanhända finns det nog en och annan som tror på någon högre himmelsk makt?!

Och hen kanske mitt i julklappsjakten får för sig att stanna upp, ber om styrka att orka med inköpen samtidigt som de spanar upp i det blå.

Och tänk vad förvånade de skulle bli när de då såg en skärgårdsbåt sväva förbi.

lördag 21 december 2013

MAN ÖVER BORD


Ingefära är ju en av kryddorna i pepparkakan, som ju starkt förknippas med julen. Kakan introducerades till Europa av en munk från Armenien i slutet av 900 talet. Han dog år 999, och hade då spridit sitt pepparkaksrecept och bakkunskap i både Frankrike och Tyskland.




Till Sverige kom pepparkakan på 1300-talet från Tyskland. På historiska sidor på nätet kan man läsa att pepparkakor serverades på bröllopet mellan kung Magnus Eriksson och hans fru Blanka av Namur år 1335. Denna Magnus avskaffade träldomen under sin regeringstid. Tack för det! Han drunknade 1374 då han föll överbord från ett fartyg utanför Norges kust.



Man över bord är något vi på Skärgårdsbåtarna tränar regelbundet ifall detta hemska scenario skulle hända. På Sjöräddningssällskapets hemsida kan man läsa hur man ska gå tillväga om man råkar ut för detta.



Ett annat färdmedel som inte är någon chans att överleva från om man faller överbord är luftballong, som jag kom att tänka på när jag läste 999 och Tyskland och började nynna på Nenas gamla hit.






fredag 20 december 2013

ATT KUNNA FÖRSTÅ VAD MAN VILL

Från en konstart igår, tomteskulptering, till en annan idag: måleri. Duktiga konstnärer i Bohuslän finns det gott om kan man se på Bohusläns Museum just nu. Bohussalongen ställer ut verk av konstnärer från Bohuslän fram till 9 januari 2014. Här kan bl a beskådas konst av Ljungskilebon, Anders Sköld, som förövrigt har vernissage 25 januari på Liljevalch i Stockholm.



Många av hans tavlor får en att längta till sommaren, som den här vid strandkanten vid Lyckorna?



Att både måla å skriva kan ju ibland vara rena terapin för själen. Och i Kina finns det ett talesätt som lyder:

"När man haft riktigt bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ”


Eller om det kanske har blivit en felskrivning där, skulle stå sig själv!?! Eller är det samma sak själen och jaget?

För visst är det väl så att om man inte är i fas med sin:
vilja att göra något, förmåga att kunna förstå vad man vill och insikt i att man måste gilla hur man är, hur man ser ut och hur man agerar mot andra för att förstå vem man är och vad som får en att må bra.
Fast det är lätt att rusa iväg till någon annan eller något annat, fly från sig själv via missbruk av mat, dryck, träning, arbete, tv, resor etc, utan att inse att jaget är det viktigaste vi har!


Äsch, nog om det nu och vill man händelsevis läsa mer om harmoni kan man kika in på Harmonise blogg.

Nå´t annat ruskigt viktigt så här års är att inte glömma släcka ljusen, när man rusar runt och letar efter sin själ och julklappar...
Nä,  för att komma i julstämning kommer här: nu tändas tusenjuleljus och ett recept från kokboken "Till bord ombord på M/S Byfjorden":
Ingefärspäron (som med fördel kan kokas idag och bjudas på julafton), lycka till!


4 port

4 päron
4 dl socker
2-4 cm färsk ingefära
4 kanelstänger
½ vaniljstång
1 tsk vaniljsocker



Gör så här:
Blanda socker i ca ½ liter vatten, koka upp.
Skala päronen, spara kvisten.
Skala och dela ingefäran. Låt päronen, ingefäran och kanelstängerna sjuda försiktigt i sockerlagen tills päronen är mjuka.
Låt kallna i lagen och servera som dessert på julafton ihop med vispad grädde!
Mums!


torsdag 19 december 2013

HÄCKAR SOM NÄCKAR

Ramlade mer eller mindre över dessa tomtar igår. Det är en Uddevallakvinna med namnet Stina Happe, som skapar dessa små konstverk. Hon förmedlar ju en sådan glädje i sina charmiga tomtar, som hon passande kallar för: rumpnissar. Jag kunde tänkt mig en hel armé av dessa sötisar.



Hon har även snoppnissar och solnissar i sitt tomtesortiment. Jag kunde inte låta bli att köpa mig en solnissa och en solnisse, då de ingav ett slags lugn liksom, en känsla av att vara tillfreds.



Visst ser de ut som om de ligger här helt utmattade och näckar efter årets julklappsutdelning eller nå´t...*fniss*
 





De kunde ju varit lite anständigare och haft på sig solkläder från Sunkini. Som ju också är en skapelse från Uddevalla och paret Frida och Leif Jägerbrand.
D v s om solnissarna var ute efter en jämn bränna.


Sunkini är ett ungt företag som säljer solkläder i Sverige, Italien, Spanien och Frankrike. På deras hemsida kan man läsa följande:



"Våra bikinis och badkläder är unika då de släpper igenom solen så du får en jämnare solbränna och minimerar de vita ränderna. Tyget motsvarar ungefär solskyddsfaktor 8. Tyget är mjukt och följsamt samt torkar inom några minuter efter att du badat."

Låter ju fantastiskt bra i mina öron och vill man ej spatsera runt i bikini så finns det även tunikor och ponchos i deras fina kollektion 2014.

 

 
Oj oj oj, nu reflekterar jag att samtliga bilder jag levererat på sidan idag sannerligen är föga normkritiska, syftar då på;
 
1. valet av modeller: vackra, smala, vältränade
2. parbildningen mellan de solande tomtarna = kvinna & man  

Jag har absolut ingenting emot vältränade män och kvinnor eller tvåsamhet och kärlek mellan människor. 
 
Lång kort - vit vit - man kvinna - lång lång - gammal ung - kort kort - man man - tjock smal - kvinna kvinna - tjock tjock - färgad vit - kvinna man - färgad färgad - smal smal, kan liksom mixas och kombineras hur man vill och känner för.
 
För det viktigaste i ett förhållande är ju att man älskar, respekterar, stöttar och finner ett genuint intresse och en stor nyfikenhet i att utvecklas som individer ihop.
 
Så det så!

Avslutar med en klok sång om livet och således samma ord som jag starta med, via Håkan Hellströms: RAMLAR.


onsdag 18 december 2013

EN Ö I PRESENT

Hipp hipp hurra, för Brad Pitt idag, som fyller 50 år! Han debuterade som filmskådis redan 1987 och har gjort många filmer sedan dess. Han har även gjort sig känd i världen för sitt engagemang i humanitära frågor och välgörenhetsarbete.

Tillsammans med sin flickvän Angelina Jolie driver han välgörenhetsorganisationen: Jolie-Pitt Foundation och via den har de sålt bildrättigheter till media, på sig själva och sina sex barn.



Bilderna på parets första biologiska barn såldes för 10 miljoner dollar, som de skänkt till välgörenhet.


En annan ö i Kroatien.
Att detta paret dragit in en hel del stålar via både sitt skådespeleri och kändisskap är ju uppenbart, då jag läste i Metro, att Angelina köpt en egen ö till Brad i födelsedagspresent.

På ön ligger två hus som designats av en av världens mest kända arkitekter, Frank Lloyd Wright. Det ena huset är på runt 460 kvadrat och ”gäststugan” är på 111 kvadrat. Ön, med namnet Petra, är hjärtformad och ligger bara 15 minuters från Manhattan, med helikopter.

Lite konstigt är det att hon inte köpte den nyazeelänska ön Pitt Island. Antagligen låg den ön för långt bort eller så var den inte till salu.

Allt kan man inte köpa för pengar, även om vissa stackare fortfarande tror det!



På tal på Nya Zeeland så är deras landsnummer 64, och den siffran får mig att tänka på Beatles låt: "Will U Still Love Me When I`m 64" ?

Vi får sannerligen hoppas och tro att hon den där vackra 38 åriga Angelina Jolie stannar kvar, minst 14 år till hos sin Pitt :-) av ren och sann kärlek.

Och vem vet snart heter hon kanske Pitt istället för Jolie, allt tycks dock hänga på att man i USA lagstiftar att man har juridisk rätt att ingå äktenskap (samkönade par), för när det händer har Brad sagt att han skall gifta sig med Angelina.

Det ser jag fram emot! Allas rätt till att få gifta sig med vem man vill alltså.










tisdag 17 december 2013

EN GRYM SNYLTARE

Julens historia med alla dess spännande traditioner förgyller ju hela december. En fin tradition är att ge bort en julbukett till de man skall fira jul hos. Vill man vara säker på att blommorna ej fryser på vägen dit, kan man med fördel byta ut blombuketten mot vår kokbok, "Till Bords Ombord På m/s Byfjorden", en uppskattad gåva både i juletider och annars.


Eller varför inte både ock, en bok fylld med goda recept och en vacker bukett, som denna, med bl a dekorativa julkulor, väldoftande rosor, skimmia i knopp och exotiska eucalyptusblad.

Skimmia har sitt ursprung i östra Asien på öarna Japan och Fillipinerna. Eucalypusen kommer från den större ön lite mer söder ut: Australien.

Båda är giftiga vid förtäring i stor dos och båda är släkt med misteln, som väl hängs i var mans hem så här års, enligt en gammal tradition.

VARFÖR kan man ju undra?



Jo det var på detta viset, kan man läsa på Världens Historia:

"Den romerske historikern Plinius den äldre (cirka 23–79) beskrev, hur de keltiska druiderna plockade mistel från ekarna. Plinius var även naturhistoriker och visste att mistelns vita bär i stora mängder är giftiga, men han var också fascinerad av druidernas tro på växtens läkande egenskaper.
 

När druiderna plockade misteln, bredde de ut en vit duk under trädet, så att misteln inte skulle mista sin kraft, om den rörde vid jorden. Efteråt använde de misteln vid speciella offer, och hängde upp den i dörröppningar, där den dels var en fruktbarhetssymbol och dels skyddade hemmet mot onda makter.

På grund av denna hedniska bakgrund förbjöd kyrkan långt fram i historien användning av misteln. Bruket överlevde emellertid i folklig tradition, och på grund av tron på mistelns nyttiga effekter på fruktsamheten uppstod seden att kyssa varandra i dörröppningen. Det har troligen skett någon gång under senmedeltiden.



Sedens spridning och popularitet nådde emellertid sin höjdpunkt i 1800-talets viktorianska England.
Det var också vid den tiden som misteln fick sin plats bland julens traditioner. Viktorianerna vinnlade sig om att julen skulle inrymma kärlek och vänskap, och eftersom Jesu födelse ju också kunde ses som en symbol för fruktsamhet, låg vägen öppen. Därför bjöd kyrkan in misteln, även om den inte räknades som en kristen tradition."


Ja, där ser man vad man kan åstadkomma med kärlekens kraft. Från att ha varit "giftet i bägaren" till att bli en kär symbol för reproduktion och kärlek.




F ö är misteln en rätt grym parasitisk växt, en sk snyltväxt. Den livnär sig genom att dess rot genomborrar ett större träds bark, tränger sig mellan barken och sänker korta grenar in i vedmassan.

Inte alls helt olik vissa människors beteende, tyvärr.




Fast nu ska vi inte ägna tankar åt de egocentriska typerna, utan istället glädjas åt de som får sig en julkyss under misteln och kanske t o m frågan:




- Vill du gifta dig med mig?


Blir svaret ja,

så har vi tre fina skärgårdsbåtar som söker blivande par som vill vigas ombord nästa år och ett fantastiskt vacker hus på en ön Bassholmen, mitt i Bohuslän.



måndag 16 december 2013

SKÖNHETEN OCH ODJURET


Fullmåne, storm och regnoväder gjorde min nattsömn till en drömfylld historia. Drömbilder kan sannerligen vara väldans märkliga.

I natt drömde jag att en vägg hemmavid plötsligt öppnade sig och där fanns en rödmålad, snirklig trappa. Denna ledde upp till ett våningsplan där möblerna svävade omkring och röster hördes fast man ej såg några personer.

Och NEJ jag hade ej druckit något skumt innan sänggåendet ej heller ätit några svampar eller annat, inte sett på Skönheten och Odjuret med talade ljusstakar och annat vilket man ju lätt kunde tro och sagt att denna mystiska dröm kunde härstammat ifrån.


Fast det sägs ju att våra drömmar vill berätta något för oss, att vårt undermedvetna försöker att göra oss medvetna om något vi ej vill, vågar, orkar inse ibland.

Så jag får väl helt sonika försöka finna mig i att denna drömmen ville säga till mig att;



ge inte upp, kämpa på, klättra vidare, snart är julen över och regnrusket och eventuell snö och kyla kommer ge med sig. Och vårsolen kommer komma tillbaka så som den gör varje år och ger hopp om sommar och värme.

Nä, fy nu har jag gnällt av mig och tror bestämt jag får spela lite ljuva juletoner och försöka komma i klä-granen-, lacka-paket-, griljera-skinka-stämning. För nu är det ju BARA en vecka kvar till dagen före dopparedagen. Så här kommer kanske den bästa jullåten som gjorts: Fairytale of New York.





fredag 13 december 2013

45 ÅRS OLYCKA

Foto:Wikipedia
Jag är kanske en av de blödigaste redarna i Västsverige och står för det. Kan liksom inte låta bli att lipa när jag får uppleva ett luciatåg. Det rinner sakta tårar ner för mina kinder och jag kan egentligen inte riktigt sätta ord på exakt varför.

Kanske är det för att jag är en stolt mor som skådar mitt barn modigt läsa en vers, kanske är det för att kombinationen oskuldsfullt vitt, levande ljus och skönsång är oslagbart vackert ihop?




Eller kanske är det för att det väcker minnen av när man själv stod där och sjöng som barn för sina nära och kära som idag är änglar i himlen eller var man nu tar vägen efter jordelivet?

Saknad är något som smärtar stort stundom, saknaden av de som man mer eller mindre hade daglig eller veckovis kontakt med och som sedan upphörde. En liknande saknad kan även uppkomma när man blivit ovän med någon av någon anledning eller lämnad av någon man tycker om. Fast i både de fallen finns det ju möjligheter att åter få träffas och reda ut varför man blivit oense tillika ett hopp om att allt ska bli bra igen.



Dagens klokord lyder således:

"Att be om ursäkt innebär inte alltid att du har fel och den andra personen rätt. Det betyder bara att du värderar relationen högre än ditt ego."



På tal på relation så heter det ju relationship på engelska, undra om det kommer från att man bör ha en god relation innan man stiger på samma skepp?!?

Nä, nu över till något mer lättsamt här kommer en rolig historia om familjerelationer i juletid:

Smålandsbonden ringer sin son i Stockholm några dagar före julafton.
- Jag vill inte förstöra helgen för dig, men jag måste tala om att din mamma och jag ska skiljas.
45 års olycka får räcka!
- Vad pratar Du om pappa? skriker sonen i luren.
- Vi står inte ut med varandra längre och jag orkar inte prata mer om det.
Ring din syster i Kiruna och tala om det för henne.
Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen:
-Aldrig I livet att de ska skiljas, säger hon. Jag tar hand om det här!
Hon ringer omgående pappan och säger bestämt:
- Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer!
Pappan lägger på luren och vänder sig till sin fru med orden:
- Det är okej. De kommer hem till jul och de betalar resan själv!






torsdag 12 december 2013

ETT ISKALLT HAT

Grattis till alla med namnet Alexander idag. Namnet får mig att tänka på den storslagna långfilmen: Fanny och Alexander som skrevs och regisserades av Ingmar Bergman. Ett drama som har allt man kan tänka sig i känsloregistret. Alla minns vi väl de överdådiga julfirandet i filmens start?!


"Fanny och Alexander är en storslagen älskad klassiker och en hyllning till teatern och fantasin.

Familjen Ekdahl firar som vanligt en praktfull jul hemma hos farmor Helena. Året är 1907 och den färgsprakande och teatertokiga familjen planerar att sätta upp Hamlet på stadens teater.



Under en repetition faller sonen Oscar ihop. Hans liv går inte att rädda och tillvaron slås i spillror för hustrun Emilie och barnen Fanny och Alexander. Emilie gifter snart om sig med biskop Edvard Vergérus och flyttar tillsammans med barnen hem till honom. Biskopen är en mycket sträng styvfar och Alexander visar öppet sitt hat.

En isande kall replik jag minns väl från filmen är:

- Tror du att vi leker Alexander?
– Jag tror att biskopen hatar Alexander. Det är vad jag tror.


Emilie vill skiljas men Edvard vägrar. Familjen Ekdahl ­bestämmer sig för att ta saken i egna händer; Emilie och barnen måste räddas från biskopsgården."



Ja, och det är ju något som bara måste göras när man ser att barn far illa, reagera alltså och hjälpa till att få dem att må bra. Själv har jag gjort en liten hjälpande insats idag på IKEA, genom att skänka 10 kr till UNICEF.

Alla bäckar små...och förra året lyckades kunderna på de olika varuhusen runt om i världen skramla ihop 114 miljoner till världens barn.

Kör den gamla underbara Band Aid julsången för att påminna om att alla har inte julmat på sina tallrikar så här års: "Feed the World" !

onsdag 11 december 2013

REN OCH SKÄR ILSKA

11 december och den lilla jul och vinterstämning, med ett vitt fint lager med snö, som infunnit sig här på västkusten, regnade helt sonika bort i natt. Idag visar termometern på sex grader varmt och kikar man på resten av veckan ser det ut att bli skurar och ihållande plusgrader.



Måste erkänna att det vädret knaprar på mysfaktorn gällande lördagens fackeltåg på Strandpromenaden. Fast för skärgårdsbåtarnas del så ställer det inte till med så mycket elände utan snarare att vi lätt kan komma in till Gustafsberg och hämta frusna resenärer som vill komma tillbaka till stan och värma sig med lite glögg ombord kanske?





Undra vad man skulle tala om, om vi inte hade detta skiftande väder och årstider i Sverige?! Kanske vad vi ätit eller ska äta eller hur vi mår? Nä, inte det sistnämnda, det håller vi oss för oss själva...inte ska man väl belasta sin omvärld med allt för mycket positiva vibbar eller än mindre ledsamma tankar eller ren och skär ilska.

Nä, igen, vi talar mer om var vi vill resa eller ska åka på semester. Det skapar alltid någon slags nyfikenhet eller stundom avundsjuka eller kanske mer beundran. Givetvis lite beroende på valt resmål och längd på resan.



Jag hade lätt kunnat tänkt mig att packa en liten ryggsäck och flytt till en varm sandstrand ett par månader, legat där i en hängmatta och bloggat om färgglada fiskar och hur varmt det är i vattnet och hur mycket eller lite jag längta´ hem...

Hmm...det är lite märkligt det där med längtan bort från vardagen, att inte vilja laga mat, eller tvätta eller ta ansvar typ. För visst är väl en resa ofta en flykt från det verkliga livet vi lever?




Ja, inte blir jag klokare på att fundera mer på detta utan nu får här jobbas, fast först ett stort GRATTIS till alla med namnet Daniel.

Här kommer en sång av Elton John från 1973, med just den titeln som passande nog handlar om att åka bort!



tisdag 10 december 2013

VAD VORE VÄL EN BAL PÅ SLOTTET?

10 december, frackskorna putsas ikapp med tiarorna i Stockholm just nu kan man tro. Uppladdning för kvällens festligheter i blå salen, pågår som fullt och om kvällens dessert kan man läsa så här i DN:








"Den heter i "I huvudet på Alfred Nobel", och när man ser den kommer man att fatta varför. Det blir fullt jobb för fem man i tre dagar, säger Tyrsén till TT."

Samtliga menykompositioner från den första nobelmiddagen 1901 och framåt, kan man finna
här.


Å visst kan väl inte annat än fascineras över detta skådespel av färger och former och smaker som Nobelfesten utstrålar. En annan sak som fascinerar mig är de fantastiskt verbala svenskar som belönats med nobelpriset i litteratur:

1909 - Selma Lagerlöf
1916 - Verner von Heidenstam
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1951 - Pär Lagerkvist
1966 - Nelly Sachs (tysk judinna som fick svenskt medborgarskap 1952)
1974 - Eyvind Johnson och Harry Martinson
2011 - Tomas Tranströmer

Och vad passar inte bättre en tisdag som denna, med tanke på den glamour Nobelfesten tyvärr utstrålar stundom:

"Den här kvinnan köper och köper saker,
för att kasta i gapet på tomrummet som smyger bakom henne..."
 
 
Nu har jag absolut ingenting emot festligheter och glamour, dock fylls jag av en olustig känsla när det blir ett överdåd av alltihop. Och när man kan se att det blir påklistrade strama leendet på människor som inte alls känner sig bekväma i situationen utan gör detta för att någon annan vill att de ska delta eller kanske t o m tvingas.
 
Ja ja ja , det kanske bottnar i ren och skär avundsjuka, den här lilla redaren kanske skulle vilja klä upp sig likt en prinsessa och gå på Nobelfest hon med?!
 
Ok jag erkänner, jag tänker som Askungen nu: Vad vore väl en bal på slottet?
 

 
 




Blogg listad på Bloggtoppen.se