ÅNGBÅTSFÖRÄLSKELSE

Idag har Ludvig och Love namnsdag, grattis säger jag till alla er som bär det namnet. Namnet Love får mig att tänka på den svenska författaren Carl Jonas Love Almqvist, 1793-1866.

Han skrev ju bl a romanen "Det går an", som handlar om hur sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck på en färd med ångbåten Yngve Frey mellan Stockholm och Arboga förälskar sig i varandra. Istället för att gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom. Sara frågar i slutet av boken: Går allt detta an, Albert? Svaret blir: Det går an.

Yngve Frey var Sveriges tredje ångbåt i trafik och seglade under från 1821 på trader i Mälaren, framför allt Stockholm – Strängnäs- Västerås – Arboga. Yngve Frey var även den första ångbåten över Östersjön.   Yngve Frey var en hjulångare i ek med en ångmaskin på 22 hästkrafter och även försedd med segel (galeastacklad). Hon var 26,5 m lång, 5,7 m bred och stack 1,9 m. Däcket var öppet, och därför gjorde hon på rutten Stockholm - Arboga uppehåll för övernattning i Västerås. Hon gick i trafik på Mälaren till 1851.

Lite ångbåtskuriosa är ju aldrig fel en tisdag, fast nu tillbaka till personen Carl Jonas Love och själva romanen "Det går an", som var ett angrepp på, i första hand, äktenskapet som livslång institution och på det skråväsende som hindrade kvinnor bli ekonomiskt självständiga. Bokens sociala tendens väckte livlig debatt och "det-går-an-litteraturen" blev ett begrepp.

Han var en sökare denna mannen och ansåg, att hans föräldrars olyckliga samliv var orsaken till hans egen disharmoni, den slitande dualismen i hans eget väsen, och han gjorde ett uttalande om olyckan i att barn föds utan andlig, verklig och hjärtlig kärlek mellan föräldrarna:

"Man hänger sedelförfalskare, men den, som af tusen andra orsaker, men ej af kärlek, förenar sig med en person, den han icke älskar, och sålunda bildar en oduglig huslig krets, månne icke den begår ett brott, hvars egen storhet och hvars oberäkneliga följder öfver samtid och eftervärld sprida långt förfärligare olyckor än förfalskandet af millioner sedlar?"

Det är verkligen något man även idag bör betänka. På tal på kärlek och planerade barn så var ju kronprinsessan Viktorias dotter Estelle det, och hon har fått en alldeles egen vaggvisa skriven till sig. Kul är att den är skriven av Uddevallamusikern Ingemar Thorell och textförfattaren Daniel Hemberg. Insjungen på skiva av Sofia Geidvik, som ju underhöll ombord på m/s Byfjorden i somras.

//Linda

VILKEN MISS...

Tappa inte fokus, tro på dig själv och ge inte upp! Jag kunde bara inte sagt det bättre själv därav delger jag er alla det här sköna peptalket Olof Röhlander sände ut i morse till hängivna fans:

"FAN OCKSÅ... Eller?

I torsdags kväll firade jag lite extra. Här är varför.

Jag hade samma dag gått längs Avenyn i Göteborg, på väg från Bokmässan, när hon kom emot mig. Vi kände igen varandra.

"Gratulerar till nya boken Olof!"

"Åh, tack ska du ha!"

"Ja.... Jag är ledsen att jag inte såg din potential den där gången, det borde jag ha gjort, vilken miss av mig..."

För att förstå bakgrunden till de där orden och hur mycket de betydde där och då behöver man gå tillbaka till en blåsig eftermiddag den 6 november år 2009.

I ett kontorsrum på Karlavägen 31 i Stockholm lät det då så här: "Vi vill tyvärr inte ge ut din bok... men vi kommer att hålla ett öga på dig."

Fan också, tänkte jag då.

Fan också, tänkte hon nu.

Jag kan lova dig att vilka svårigheter du än må behöva gå igenom, så kommer du att tycka det ändå var värt det i samma stund som du hör någon säga 'grattis, det trodde jag inte'. Det blir som musik, balsam, plåster eller vad du nu vill kalla det. Det var stort gjort av henne, tycker jag, att bjuda på den.

Men, den där bokdrömmen jag hade då var fortfarande var bräcklig och kunde ha dött där på Karlavägen 31. Jag kunde varit tillbaka på ruta ett igen. Från high-five till en hand runt en flaska. Tyckt synd om mig själv. Skyllt ifrån mig. Låtit orden få sätta sig. Men då hade jag heller aldrig fått smaka på segerns sötma i torsdags. Därför ska man inte ge upp. Är det tillräckligt viktigt så blir det inte längre ett alternativ.



Foto: www.dragonclass.dk


Detsamma gäller dig. Vissa pokaler står högst upp på bokhyllan för att man ska behöva sträcka sig fullt ut för att få tag i dem. De står där av en anledning.

Kanske är det hög tid för dig att peka med hela handen mot den där pokalen och säga 'Den där ska jag ha!' och den här gången mena det. Även om resan kan bli lång.

Våga tro på det du har, även om inte alla runtomkring gör det ännu. Svär nu om det behövs, men kör ändå på, så kan du låta andra få svära sen. Det kan vara högst befriande ibland. Och längre fram värt att fira!"

MER ÄN VI VILL HA

Slöjan symboliserar brudens oskuld och enligt traditionen bärs den bara första gången man gifter sig. Runt slöjan finns många sägner, regn i brudslöjan har haft olika betydelse beroende på varifrån man kommer.


De flesta är nog överens om att det betyder tur och pengar. I Sörmland betydde det dock tårar i äktenskapet och i Värmland fattigdom.

Här i Bohuslän tycker jag definitivt att vi bestämmer att det betyder tur, så vi ju verkar berikats med mer än regn än vi vill ha. Fast idag skiner ju solen och det får mig att längta ut.





Ut till gröna ängar, betande kor och glittrande hav. Tänker så klart på ön Bassholmen. Då jag ju fullkomligt drunknat i bröllopsfantasier denna veckan kommer här en förnimmelse, om ett ljuvligt vårbröllop på ön med en rad tärnor kramandes stora buketter med brudslöja. Stora gamla träd i skir grönska som ihop med släkt och vänner lyssnar på brudparets äktenskapslöften som de avges på trappan in till Gästhemmet.

Bassholmen är redan idag en populär bröllopsö, och det första paret, som man känner till, vigdes där redan 1912. Det var Signe Christiansson, dotter till C.J Christiansson, som gifte sig där på trappan med Carl Grundén.

Foto: M Wennergård/Edmond Bäck.

Slöja ser man tydligt på fotot att hon bär och jag tycker mig se även en brudkrona. Tänk vilken kulturhistorisk skatt det skulle varit att få tag på den och sedan lånat ut den till de kvinnor som så önska vigas sig där på trappan precis som Signe gjorde för 100 år sedan.

Hmmm...
man kanske skulle införskaffa en vacker brudkrona och kalla den 'Signes krona' och 2112 kan någon få bära den och då tänka, den här brudkronan är väldigt väldigt unik och speciell och en relik på den kronan som den första kvinnan som vigdes på ön bar.

Eller kanske en nyproduktion som den här invid från Sandbergs.

Suck, va vackert. Jag blir helt kär i romantiken. Och här kommer en go´ fredagslåt av the Cure om just kärlek.

//Linda

ELIMINERAD RISK

Gammalt skrock är något som följer med bröllopsplaneringen och alla har väl någon gång hört uttrycket:

"Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått".

Det gamla för att påminna om det som varit, något nytt som symbol för det nya hon kliver in i, något lånat för att behålla vänner och något blått som symbol för hoppet.

På engelska lyder ordspråket; "Something old, something new, something borrowed, something blue and a sixpence in your shoe".

Pengen ska helst vara från brudens födelseår. Lyckligtvis har riset eller konfettin som kastas på kyrktrappan samma betydelse. Det är nog alla skrockfulla brudar tacksamma för, för vem vill egentligen ha en hård peng i skon.

Det finns även en del skrock kring vigselringarna, så som att den som provar någon annans vigselring blir aldrig gift och glömmer brudgummen ringen blir det ett stormigt äktenskap. Skulle händelsevis ringarna vara för trånga, betyder att det blir "trångt" i äktenskapet. Är ringarna däremot för stora förebådar det att förbindelsen snart kommer upplösas. 

Låter som en justerbar ring med en gnistrande vacker snökristall, är modellen för att eliminera riskerna. På tal på snö, så sägs snöfall på brudens slöja sägs betyda rikedom. Ännu en anledningen att välja ett vinterbröllop!

Vid ett vinterbröllop ombord på m/s Byfjorden skulle vi kunna duka borden i salongen med söta små stjärnor, spela stämningfull musik om kärlek och servera en gudomligt god fiskmiddag tillagad av kocken Fredrik Sjöström.

//Linda

FANTASIN FLÖDAR

Kul att min söndagssfantasi gav ett par förfrågningar gällande bröllop ombord. Det fick mig att fundera på hur man kan få bröllopspar att gifta sig på andra dagar än lördag.

Antar att det beror på att det är lättre att få bröllopsgästerna att stanna på festen. Fast ibland finns det ju par som vill ha ett lite enklare bröllop och när jag till min stora lycka såg att torsdagen 12-12-12 fortfarande var obokat ombord på m/s Byfjorden började den obotliga romantiska fantasin åter flöda.

Så vem kan tänka sig ett vinterbröllop?

Levande ljus, varma leenden, lycka. Hela vintern bjuds möjligheten att nyttja mörkrets mysfaktor och den fantastiska chansen att uppleva ett sagolikt vinterbröllop. 





Tänk salongen ombord på m/s Byfjorden smyckad med ljus och myrten, en brudgum i stilig kostym med en blå slips som havet de kommer vigas på.

 


En brud i en enkel vacker ullklänning från Tulip og Tatamo i Norge
(där förövrigt m/s Byfjorden är byggd) med underbara små detaljer på ärmar och liv.


Han ståendes ihop med prästen på det lilla dansgolvet längst akter ut i båten, när hon blir ledd genom salongen i sällskap av sin far och med Mendelssohns bröllopsmarsch klingande ur högtalarsystemet.


En kort vigselakt där han tar henne till att bli hans äkta hustru och lovar att vara henne trogen i medgång och motgång, i sjukdom och hälsa och att älska och ära dig i alla våra livsdagar.




Efterföljt av att hon tar honom till äkta man och lovar att vara honom trogen i medgång och motgång, i sjukdom och hälsa och att älska och ära dig i alla våra livsdagar.

Brudskålen består av Byfjordens vita glögg och den intas på fördäcket, där alla bröllopsgästerna får tända var sin rislampa, för att se den resa sig mot stjärnhimlen när brudparet kysser varandra till tonerna av Christina Perris, "I Love You For A Thousand Years".En perfekt inramning till ett romantiskt vinterbröllop!
//Linda 

OBOTLIG ROMANTIKER

Söndag, regn och en dator med bra uppkoppling kan leda till att fantasin skenar iväg. Fann ett par fina röda stövlar, som hamnade högt upp på min vill - ha - lista och det fick mig att tänka på höstbröllop av någon anledning.

Antagligen då jag ofta får frågan från giftaslystna par hur ett bröllop ombord på en skärgårdsbåt kan gå till och om det verkligen går att genomföra OM det regnar.

Svaret kan låta så här:



Tänk dig en ett brudpar helt klätt i vitt. Han i vit stilig frack, med en blodröd ros på slaget och hon i vit knälång klänning, dessa röda höga gummistövlar och en brudbukett som lämnar ifrån sig en fantastisk doft av ros och ranka.

Leende, skålande gäster på däck under paraplyer i olika färger och Kents "Kärleken väntar" spelandes på hög volym i högtalarsystemet, då båten är på väg att till önskad vigselplats under Uddevallabron.

Brudparet ställer sig på akterdäcket på skärgårdsbåten m/s Gustafsberg II och vigselförättaren låter dem avge sina äktenskapslöften. De kysser sen varandra i samma ögonblick som den mycket känslosamma låten "I wanna know what love is" ljuder ut över fjorden.

Inte ett öga är torrt. Lyckliga skiner brudparet ikapp när de lyfter sina champagneglas för att skåla med sina nära och kära ombord. Till champagnen bjuds Fredriks (kocken på Byfjorden) goda löjromssnittar.




Båten tuffar mot den gamla badorten Gustafsberg, där brudparet stiger av för att dra iväg på sin bröllopsresa.

Bruden sätter sig vid ratten (hon drack alkoholfritt) i den vita sportbilen och från bilstereon dundrar Billy Idols gamla klassiker "White wedding".

Måhända är jag en obotlig romantiker, men jag skulle faktiskt kunna tänkt mig att själv delta' i just ett sådant bröllop ombord!

//Linda

VILSNA SJÄLAR

Idag är det höstdagjämningen, den 22 september börjar alltså hösten enligt kalendern, som rent meteorologisk redan har börjat på de flesta håll. Höstdagjämningen innebär att dagarna och nätterna är (nästan) lika långa på hela jorden. Tittar man i olika almanackor så ser man att höstdagjämningen inträffar den 22 september kl. 16:49 svensk sommartid. Det är nämligen inte en dag, det är en tidpunkt som avses, nämligen när jorden passerar en speciell punkt på sin bana runt solen och solen står rakt över ekvatorn. Framför stjärnhimlen passerar solen himmelsekvatorn söderut i stjärnbilden Jungfrun.




Blå Jungfrun

Jungfrun får mig att tänka på platsen Blå Jungfrun i Kalmarsund, en sägenomspunnen plats med fantastisk flora och fauna.

Precis som dess reservatssyster ön Bassholmen. Härligt att det finns så många unika platser runt vårt avlånga land.

Och visst är det lite vemodigt med hösten men det ger goda förutsättningar att kura upp sig i soffan ta något gott att dricka och lyssna på ljuv musik från högtalarna, om vilsna själar, som i Pink Floyd: "I wish you were here."

God helg på Er kära läsare.

//Linda