HAVET SOM GRAV

Allahelgonatiden väcker tankar kring de som lämnat jordelivet och hur vissa rycks bort hastigt och ingen tid att säga adjö ges, medan andra får ligga och vänta dag ut och dag in på att få vila i frid.

Frågor kring människors önskemål om en viloplats till havs, får vi då och då på rederikontoret. Vissa har önskemål att få sin aska spridd på specifika öar i vår skärgård, andra vill sprida sitt stoft från aktern i skärgårdsbåtens kölvatten och bli ett med naturen.

Det kan vara en oerhört vacker syn, när vattnet kring båten fylls med röda rosor som familj och vänner slänger i vid tidpunkten för ett sista farväl. Än mer stämningsfull kan det bli med Andrea Bocelli & Sara Brightman 'Time to say goodbye' känslosamt klingandes ut från båtens högtalare ut över fjorden.

Detta med askspridning får bara ske 100 meter från land och det krävs ett medgivande från Länsstyrelsen för att få genomföra det. De efterlevande kan kanske sakna en fysik plats så som en traditionell gravsten, att gå till och tända ljus eller sätta en blomma på. 

 

Ett alternativ till det kan ju att sätta en liten minnesplacket på en brygga Hit kan man sen gå och lägga en krans, hjärta eller bara sätta sig och blicka ut över havet och minnas den man älskat och nu saknar.

Suck!

//Linda