VAD ÄR ETT LANDERI

Foto: Thure Nilhén (tidigt 1900-tal)
lånad av Bohusläns Museums arkiv

Engagemanget kring Gula Villan eller som jag hellre vill kalla den Landeriet på Emaus blev stort efter gårdagens artikel i Bohusläningen.


Det startades en grupp för villans bevarande på Facebook och många idéer finns det hur man kan bevara och fylla detta fina hus med aktiviteter för både medborgare och turister.





Själva ordet landeri kommer från tyskans Länderei (ungefär bruksjord), och är en bebyggd, ståndsmässig jordbruksfastighet som ligger inom en stads donationsjord.

Det vill säga mark som av staten tilldelats staden i samband med att staden fick sina stadsprivilegier.
Uddevalla fick sina 1498 och Emaus (Öfre Bodeln omnäms på en karta från 1696) och som landeri år 1740 då  Pehr Schauw och hustru Boel Arvidsdotter bodde här på markerna.

Landeriet ägdes av en medborgare i staden och nyttjades oftast som lantegendom under sommarhalvåret. Därför byggdes bostadshuset oftast endast för detta ändamål, alltså utan särskild värmeisolering.

Landeriet på Liseberg (sommar)

Med tiden kom landerierna dock att bli åretruntbostäder, varvid huvudbyggnaderna byggdes om i klimatvänligare utförande. På landerier bedrevs jordbruk och vanligen boskapsskötsel.




Termen användes i synnerhet i Göteborg, där gårdarna brukades och beboddes av stadens borgare, även om landeriet tillhörde staden. Brukaren betalade därvid arrende. Landerier fanns även i Vänersborg, Karlstad, Uddevalla, Varberg och i Skåne (som länderi), i synnerhet i Helsingborg, där dessa istället ägdes av dem som bebodde och brukade dem.

Ett stort antal landerier kom att rivas då deras marker togs i anspråk i och med städernas expansion under industrialismen. Dock lever många kvar i form av namn på stadsdelar, parker eller nya byggnader, belägna där landerierna tidigare stått.

Landeriet på Liseberg (vinter)

Ett välbevarat landeri i Göteborg är Liseberg. Något som de byggt kringaktiviteter året runt som lockar tusentals besökare varje år.

Fredriksdals museer & trädgårdar i Helsingborg är ett annat landeri som är välbesökt.

Så med rätt inställning till förädling av ett område så kan helst säkert Emaus också bli ett landeri som både medborgare och turister kommer att besöka en gång och en gång till och en gång till....




Just "On more time"...kommer här för att påminna om att återbesök och repriser är en del av livet! 

KÄRT ÅTERSEENDE

Ett kärt återseende drabbade mig igår. Jag måste erkänna för er alla, jag gillar verkligen snö. Speciellt när den är så där vit och orörd som den var just när den föll.

Lätt var den att skotta och vackert la den sig på träden så idag är det inte alls lika mörkt och grått även om solen fortfarande lyser med sin frånvaro. Och har ju så gjort mest hela detta året.

Foto: Bohusläningen

Den kanske sparar sin närvaro till vårmånaderna som närmar sig med stormsteg.

Idag har jag bokat in de första blivande studenterna på en av balbåtarna som går från Uddevalla vill vackra Gustafsberg i slutet av maj för umgänge i balklädsel i socitetsmiljö med dans och god mat.

Härliga minnen att få och bära med sig.



Minnen och kära återseende har vi ju alla från olika platser ihop med olika människor. Många som är uppvuxna i Uddevalla har helst säkert varit på Emaus Lantgård som barn och skaffat sig minnen därifrån. Passerat det gula fina huset med snickarglädje och spännande snirkliga smidestrappa på dess veranda på väg till stallet för att klappa kaniner och ta en ridtur på ponnyhästarna.

Foto: Bohusläningen

Just detta hus, kallat Gula Villan vill man nu riva, vilket jag personligen tycker är katastrof. Ett kulturminne från mitten av 1800-talet. Uddevallas första landeri, stiftat 1696. Hela huset andas historia, om än mycket rusig sådan, med barnamord och en riddare utan huvud.

Men tänk vad spännande det skulle vara att bygga på den historien och låta folk bo där och uppleva spökerierna, om man nu vill tro på återseende av gamla vålnader...

RIVNING & DÅRHUS

Fylldes tidigare idag av en stark vårkänsla och fick jagat mig ut på en liten skogpromenad i naturreservatet Emaus, ett stenkast från Bodelid och Gustafsberg. Där i den ursköna bokskogen, bjuds man så här års ett hav av vitsippor och en och annan gulsippa. I detta reservat finns inte bara vacker natur, utan också en söt liten lantgård med getter, hästar, höns, katter, gris och kaniner.




Landeriet här byggdes redan 1645 och det fina, men något slitna mangårdsbyggnaden som hör till, byggdes i slutet av 1800-talet, och står tråkigt nog öde och tomt. I huset finns gamla kakelugnar och fina byggdetaljer bevarade, så som guldkantad takstukatur. Jag hoppas innerligt att någon köper detta och rustar upp det, innan det är för sent!

Har reflekterat att den senaste tiden rivits en hel del hus här i Uddevalla, bl a ett gammalt trähus på Kämpegatan och Sommarhemsskolan.  

Foto: Ronny B Nilsson

 

Man kunde i gårdagens Bohusläning läsa att det finns ytterligare två hus som man ansökt om att få jämna till marken. Detta till höger ligger på Lilla Nygatan och här vill nuvarande fastighetsägaren istället göra parkeringsplats.

Foto: Andreas Carlsson

Fastighetsägarna till nästa gula hus på rivningslistan, har bättre fantasi, än att skapa parkeringsplatser.

De vill riva nuvarande gårdshus och skapa en mysig innergård för de boende i husen i kvarteret Stake.







Rivning kan i vissas ögon ses samma som att rasera en kulturmiljö. Fast har man andra ögon kan man ju se att en innergård kan bli en ny vacker miljö, som såsmåningom också kommer bli historiskt och få ett kulturvärde kanske? Jag tycker det låter mysigt med en lummig oas, att umgås på mitt i stan.

Hus och rasera får mig att tänka på Imperiets låt "Höghus, låghus, därhus" från skivan med namnet: Rasera.

//Linda