FÖRETAGET KUKA

Snart lunchdags och jag börjar bli hungrig nu. Tänker på ett bord uppdukat med tapas, likt de där på Fiezta, som jag nämnde härom dagen. Funderar på om det är storleken på de där små mumsbitarna som gör dem extra goda. 

Om det liksom är för att det är begränsad tillgång som gör att de eggar smaklökarna mer?

Och om de därav känns mer exklusiva och attraktiva på något vis?

Så som även snittar på en bjudning ihop med bubbel gör eller som de i vissa kretsar kallas canapéer.

Säger man canapé tänker iallafall jag en liten smakbit med lite lyxigare pålägg på, såsom löjrom, ädelost och exotiska frukter.

Är man engelsktalande skulle man troligtvis benämna dessa som fingerfood. Det låter i mina öron mer som chips, nötter och salta pinnar. Kan ju vara gott som tilltugg till en fredagsöl idag förstås.

Vad man än kallar dessa mer eller mindre smarriga tilltugg, så har det två gemensamma nämnare, att de alla serveras med något gott att dricka till och i att de till synes är små. Kan det möjligtvis vara därifrån talessättet "liten men naggande god" kommer ifrån tro?
 

Det kunde ju vara så, fast jag har hört folk säga just denna fras, när de svept snapsen till sillen, ombord på m/s Byfjordens julbordskryssningar.

Och då vet man ju inte riktigt om de menar sillbiten eller snapsen?

Hmm....det blev många obesvarade frågeställningar idag och jag blir ofta aldrig riktigt nöjd med bara en förklaring till uppkomsten av vissa begrepp, så jag googlade och fann denna devisen.

"Liten men naggande god - KUKA Robotics".

Opps, rubriken på det pressmeddelandet från ett Göteborgsföretag som producerar industrirobotar fick mig att rodna lite lätt. Så den får definitivt, klassas som denna veckans fredagsfräckis!

Må väl alla fina läsare och ät och drick med måtta, allt som är smått och gott så att säga

//Linda

HETT, MÄRKLIGT & MYSIGT

Idag är det 47 dagar kvar på detta året. Siffran 47 får mig att tänka på genetik och det udda kromosomantalet vissa människor föds med och de olika syndrom som då drabbar dem.

Den kanske mest kända varianten är de som har tre st av kromosom 21. Detta yttrar sig i Downs Sydrom.

Det finns även andra varianter av syndrom som uppstår om man fått 47 kromosomer, exempelvis XYY-syndromet även kallat Super male-syndrom. Då man som man har fått en extra Y-kromosom. Detta yttrar sig på följande vis (kan man läsa på Wikipedia):

Personerna med XYY är oftast längre än medellängden och flera centimeter längre än sina syskon och föräldrar. XYY-pojkar (och män) har en ökad risk för inlärningssvårigheter och fördröjda tal- och språkfärdigheter. XYY-män har lägre IQ och blir därför oftare bestraffade. De har en senare emotionell utveckling och ofta uppträdandeproblem.

Men med följande fakta sammantaget låter det inte i mina öron som någon "super male" direkt utan snarare tvärt om, dubbel uppsättning av Y-kromosomen, som styr att du blir man gör att vissa attraktiva egenskaper försämras. Ett märkligt samband.

Även kvinnor kan få en extra könskromosom, X, och dessa får då något som kallas Turners syndrom (XXX-syndrom) som orsakar kortväxthet bl a. Andra symptom för Turners syndrom är: försämrad öga-hand-koordination, nedsatt syn och hörsel och hjärtproblem.


Flickor med obehandlat Turners syndrom går inte igenom puberteten, får inga bröst eller menstuerar ej, då deras äggstockar inte producerar några könshormoner.

Känns också ytterst märkligt att en extra X-kromosomen som styr att man blir kvinna, gör att man aldrig utvecklas till en fertil kvinna!?


Något annat som också kan tyckas underligt är de djur som har egenskapen att först vara hane och sedan efter en tid byta till hona. De så kallade protandriska hermafroditerna, Räkan är ett sådant djur. Undra varför de inte först är hona och sen blir hane? Kan det ha någonting med överlevnadsinstinkten att göra?

 

Nä, nog med feministtankar och tillbaka till räkor. Heta och goda räkor åt jag på en spansk tapasbar, Fiezta på Kungsgatan i Uddevalla häromkvällen. Kan jag verkligen rekommendera. Urmysigt och supersmarrigt!

Onsdag är väl en bra dag att mysa till det me någon man tycker om och dela en flaska Cava och äta några tapas till tonerna av någon spansk kärleksballad som den här: "Alquien Soy Yo", med Enrique Inglesias.

Var rädda om varandra!

kram Linda