PÅSKELD OCH PÅSKÖ

På många ställen i väst Sverige tänder man ikväll påskbrasor för att bli av med gamla julgranar och annat jox, fast enligt traditionen tändes dessa för att skrämma bort påskkäringar som var på väg till Blåkulla. Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland. På öarna i Göteborgs skärgård, pågår lite av en tävling vem som har den största påskbrasan. Borde ses med fördel från en skärgårdsbåt!

Hav och påsk får mig att tänka på Påskön. Denna mystiska lilla ö, mitt ute i Stilla Havet c:a 370 mil från den Chilenska kusten. De första européerna hittade ön på påskdagen 1722, därav dess namn. Påskön är känd för sina stora stenstatyer, moai, som står utplacerade längs strandlinjen.

Det finns mer än 600 stora stenstatyer föreställande huvuden på Påskön. Den vanligaste teorin angående statyernas tillverkning är att de gjordes av polynesiska invånare för mer än 1 000 år sedan. Varför de tillverkades är oklart. Vad statyerna hade för uppgift är också osäkert, då den ursprungliga befolkningen inte finns kvar och kan berätta. Med undantag av ett fåtal står de alla vända med ansiktena riktade in mot ön.

Helt till skillnad från käringen som blickar ut över havet och står på en Bohuslänsk ö, Käringön, som ligger något mer tillgängligt till. Från Uddevalla tar det ca 3,5 h med skärgårdsbåten m/s Byfjorden.

//Linda