PÅSKELD OCH PÅSKÖ

På många ställen i väst Sverige tänder man ikväll påskbrasor för att bli av med gamla julgranar och annat jox, fast enligt traditionen tändes dessa för att skrämma bort påskkäringar som var på väg till Blåkulla. Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland. På öarna i Göteborgs skärgård, pågår lite av en tävling vem som har den största påskbrasan. Borde ses med fördel från en skärgårdsbåt!

Hav och påsk får mig att tänka på Påskön. Denna mystiska lilla ö, mitt ute i Stilla Havet c:a 370 mil från den Chilenska kusten. De första européerna hittade ön på påskdagen 1722, därav dess namn. Påskön är känd för sina stora stenstatyer, moai, som står utplacerade längs strandlinjen.

Det finns mer än 600 stora stenstatyer föreställande huvuden på Påskön. Den vanligaste teorin angående statyernas tillverkning är att de gjordes av polynesiska invånare för mer än 1 000 år sedan. Varför de tillverkades är oklart. Vad statyerna hade för uppgift är också osäkert, då den ursprungliga befolkningen inte finns kvar och kan berätta. Med undantag av ett fåtal står de alla vända med ansiktena riktade in mot ön.

Helt till skillnad från käringen som blickar ut över havet och står på en Bohuslänsk ö, Käringön, som ligger något mer tillgängligt till. Från Uddevalla tar det ca 3,5 h med skärgårdsbåten m/s Byfjorden.

//Linda

KÄR OCH TROGEN

M/S Byfjorden håller Käringön kär och har varit den trogen sedan 1968, då hon startade sin trafik från Uddevalla dit. Hmm...om man återkommer gång på gång på gång i 43 år utan att tröttna, måste det väl betraktas som riktigt sann och ärlig kärlek!?


Isackesund, Käringön första hamn,1968
Fotot tillhör Bohusläns Museum

Ön fick fast bosättning redan 1596, och idag bor här ca. 100 personer åretrunt. Av öns 200 hus är 180 byggda före 1920 vilket har medverkat till att göra ön till den kultur och turistattraktion den är idag.

Andra sevärdheter är förutom de pittoreska husen, den fantastiska utsikten mot Måseskär, kyrkan, lotsutkiken och Isackesund.

I fotot: Jan Ekstam, Peter Grahn, Lisa Öhberg

Här passar personalen på att ta igen sig en stund vid stoppet på just Käringön, och fyller på sitt energiförrådet.

Kocken Fredrik är angelägen att både besättning och passagerare får god vällagad mat om dagarna.






Har du ännu inte åkt en dagskryssning med m/s Byfjorden i sommar, kan jag glädjande meddela att vi kör tisdag till Smögen, onsdag till Lysekil och torsdag till Käringön nästa vecka med.

Välkomna ombord!

önskar
Linda

HOPPFULL MEN MAKTLÖS

Idag går m/s Byfjorden till Käringön. En underbar plats att vistas på med spännande historia och en bedårande vacker havsutsikt, med obruten horisont. Vacker vy i alla väder, som kan bjuda på stor variation. Kav lugnt vatten kan ge en lugn trygg känsla medans hetsigt, vilda, smått ilskna vågor kan sprida en förnimmelse av maktlöshet.

Käring som väntar....

Den maktlösheten kände säkerligen kvinnfolket och barnen av, när männen gav sig iväg på fisket här på ön förr i tiden. För vädret rådde man lika lite på då som nu.


Ej heller fanns teknisk utrustning för att varnas för grynnor och grund och inte fanns det några mobiltelefoner att förmedla sig hem på, eller för att kalla på snabb räddning om så behövdes.


Maktlöshet är en otäck känsla som inte bara kan uppstå när det gäller vädrets makt, utan kan även förekomma i osunda kärleksrelationer och inte minst vid obotliga sjukdomar.

Tro, hopp & kärlek

Fast trots maktlösheten tappade kvinnorna och barnen då, sällan tron om det bästa och hoppet att få återse sina kära pappor, makar, söner.

Så gjorde man då och så gör människor än idag, tror och hoppas alltså och det ligger kanske någon sanning i:

Mister man hoppet, så mister man allt!

//Linda

P.S: Bjuder här på Lisa Ekdahls låt om makt...