VÄRLDEN ÄR LITEN....

Fastna där på Påskön ett tag igår och fick läst att på denna lilla, till formen trekantiga vulkanö, fanns för 50-60 år sedan ett träd som hette Påsköträdet (Sophora toromiro) som tråkigt nog numera är en utdöd art på ön.

Som tur var tog upptäcksresaren Thor Heyerdahl med sig frön av detta träd på sin expedition med flotten Kon-Tiki, och gav det till Botaniska Trädgården i Göteborg, där det nu kan bevistas. För lyckligtvis nog tog sig vid plantering och man håller nu åter på att återplantera det på Påskön igen.




Öns unika kultur och natur har gjort att platsen placerat sig på UNESCO:s världsarvlista. På denna finns 936 platser i världen. Varav ett här i Bohuslän, och det är hällristningarna i Tanum.

Några kända motiv därifrån är de många ristningar föreställande båtar

och"kärleksparet".

Kärlek till Er alla goa´ läsare var ni än i vår lilla värld befinner er, och med tillönskan om en lat lång annandag påskdag imorgon, måndag!

//Linda

PÅSKELD OCH PÅSKÖ

På många ställen i väst Sverige tänder man ikväll påskbrasor för att bli av med gamla julgranar och annat jox, fast enligt traditionen tändes dessa för att skrämma bort påskkäringar som var på väg till Blåkulla. Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland. På öarna i Göteborgs skärgård, pågår lite av en tävling vem som har den största påskbrasan. Borde ses med fördel från en skärgårdsbåt!

Hav och påsk får mig att tänka på Påskön. Denna mystiska lilla ö, mitt ute i Stilla Havet c:a 370 mil från den Chilenska kusten. De första européerna hittade ön på påskdagen 1722, därav dess namn. Påskön är känd för sina stora stenstatyer, moai, som står utplacerade längs strandlinjen.

Det finns mer än 600 stora stenstatyer föreställande huvuden på Påskön. Den vanligaste teorin angående statyernas tillverkning är att de gjordes av polynesiska invånare för mer än 1 000 år sedan. Varför de tillverkades är oklart. Vad statyerna hade för uppgift är också osäkert, då den ursprungliga befolkningen inte finns kvar och kan berätta. Med undantag av ett fåtal står de alla vända med ansiktena riktade in mot ön.

Helt till skillnad från käringen som blickar ut över havet och står på en Bohuslänsk ö, Käringön, som ligger något mer tillgängligt till. Från Uddevalla tar det ca 3,5 h med skärgårdsbåten m/s Byfjorden.

//Linda