VINNA ELLER FÖRSVINNA?

Sportlovstider nalkas här i Bohuslän och det får mig att tänka på sol, snö, is och uteaktiviteter som skidtävlingar, snabbast på skridskosnörning och pulkarace...

Tävlingar är något som roar många, men ibland är insatsen inte värd prispengen liksom. Så resonerar Melissa Horn i sin oerhört smärtsamt vackra ballad "Jag saknar dig mindre och mindre", och uttrycker detta i en av verserna, just bara så underbart klockrent träffande rätt och riktigt på något vis:

"Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av"

Så klok att kunna inse att ibland är det inte att vinna som är det bästa valet. Det gäller på något sätt att inse helheten. Ungefär som att inse att utan Skärgårdsbåtarna i Uddevalla så hade helheten varit bra mycke' sämre.



God fredag tillönskas er alla! Jag ska köpa mig lite goda räkor och tänka på sommar och salt glittrande hav! En vinnare :-)

//Linda

❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Idag firas Alla hjärtans dag, runt om i världen. Den har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin i Frankrike och England. I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek.

Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort. Här i Sverige är det röda rosor som är den vanligaste gåvan denna dagen.

Och jag säger som jag brukar - mer kärlek till folket ALLA dagar hela året!

//Linda

SPRÅKRÄTT OM KÄRLEKSPRAKTIKA

I anledning av gårdagens rubriksättning kom en fråga upp och jag har letat efter svaret och funnit detta:

Fråga:
Vad är det för skog i det konstiga ordet älskog? ”Bedriva älskog” har väl med älska att göra?
Svar:
Älskogen är alls ingen skog, än mindre har den med älgars skogliga kärleksliv att göra.
Ordet betyder ’kärlek’, och det är en bildning av älska och håg, alltså ’sinne’,’lust’, ’böjelse’: älsk-håg.
Under språkhistoriens gång har h-et fallit bort, i svenskan liksom i danskan-norskan, där motsvarigheten är elskov.
Älskog avsåg i äldre tid kärlek i allmänhet, medan ordet i dag, mest skämtsamt, används om kärlekens erotiska praktiserande.

Fann även denna lust-iga bild i temat älskog:

Opps, på båtspråk skulle jag vilja påstå att dessa träd ägnar sig åt att gnugga köl!

//Linda

BOT PÅ ÄLSKOGSKRANKHET

Är det någon som missat att Uddevalla var en av destinationerna de tävlande i "På Spåret" skulle kunna i helgen? Många är de som redan bloggat om detta, Nils på Destination Uddevalla och Gunnar på Uddevallabloggen bl a.

Lägg märket till skärgårdsbåten  0:42 min in i klippet!

Jag vill ej vara sämre med att sprida denna fina bonusfråga om Gustafsberg här i Uddevalla, och den sköna nationalskalden Esaias Tegnér, som skrev underbara verk på 1800-talets början. Beskriven som en smått sinnessjuk man, mycket kärlek- och älskogskrank och blev långt upp över öronen och långt ner i byxorna förälskad i kvinnor runt omkring sig. Kanske var det, som han försökte bota, när han besökte Gustafsberg?

Så här kunde det i alla fall låta, när han var i den sinnesstämningen, en strof ur "I hennes hem" följer här:

.......Man tadlar oss, man vill oss skilja,
Och skvallret måste ha sin gärd:
Men bliv ej rädd, min bleka lilja,
Jag vet vad hopens dom är värd.
Tro ej, att den förstår ett hjärta,
Som du dock en gång mitt förstod;
Det ges ej glädje utan smärta,
Och kärlek finns ej utan mod......
Önskar Er alla, med dessa sanna? smärtsamma, insiktsfulla Tegnér ord, en solig dag full med kärlek! ♥

//Linda

BASSHOLMEN HISTORIA

Blev nyfiken på vad den där redaren Johan Alrik Johanssons öde. Och fick läst att han lät starta en guanofabrik på ön Bassholmen. Från år 1894 utvinns här sillolja, som används till bl a färgfabrikation och - av den finaste kvalitén - parfym. Byggnaden finns fortfarande kvar, det sk kokeriet inrymt i en hög träbyggnad med luftfläkt på taket och elevator på norra fasaden.

År 1998 tar sillen slut och guanofabriken säljs till C J Christiansson från Bohus Malmön, han bedriver jordbruk här fram till 1932 då Philip Lindstedt från Göteborg köper ön. Han grundar här Bastholmens Mekaniska Verkstad, bolaget anlägger ett gjuteri, en fartygsslip och sätter upp en maskinverkstad.

Aktiebrev från 1899

Enligt en annons från tidigt 1900-tal tillverkar den mekaniska verksatden på Bassholmen bland annat ängslupar av järn och trä. Också reparationer av fartyg utförs vid verkstaden. Det första större arbetet vid verksatden är att färdigställa fartygsslipen. Allt stål till slipen - såväl skenor som cylinder - gjuts vid gjuteriet på ön. Slipen som är 150 fot lång drivs med vatten hydraulik, och tar fartyg upp till 300 ton.

Slipen på Bassholmen

På föreningen Allmogebåtars hemsida kan man läsa detta:

"Slipen på Bassholmen som är unik av sitt slag och är sedan några år under renovering. Slipbanan med sina tre rälsspår byggdes år 1901. Slipmaskineriet består av en drivkälla för en tryckpump, rörledning till slipens maskinhus och slipbana med slipvagn. Tryckpumpen drivs av en tändkulemotor på 25 hkr. Pumpen är tillverkad av Borås Mekaniska Werkstad och ger ett vattentryck på 400kg/cm2. Tryckvattnet överförs till cylindern i maskinhuset. Medelst en kolv med en dragstång kopplad till slipvagnen kan den dra upp fartyg på slipen. I huset finns en anordning som drar tillbaka kolven efter fullbordat drag."

Det är en fantastisk kulturskatt den där fina ön - Bassholmen!

//Linda

STÅLROMANTIK

Hipp, hipp, hurra för Agda och Agata idag. Namnsdagar firas för lite i Sverige tycker jag eller rättare sagt det firas för lite överhuvudtaget så här års. Finland vet bättre, idag firas där Runebergsdagen - nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) har där i hemlandet, fått en egen dag att hedras och hyllas på.





Herr Runeberg levde ju under nationalromantiken och har bland vissa kretsar utsetts till den, som har skrivit en av de vackraste kärleksdikten som hittills blivit skriven:<

Fader, vet du vad det är att älska?
Har du famnat en fröjd en gång,
ljus som himlen, yppig och rik som jorden,
och som båda blommande utan gräns?


Vad jag varit blev mig som en skugga,
blek den glans, jag i hoppet sett.
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda,
allt var tomhet blott mot den stund, som var.

Dessa rader kommer ur "Femte sången" från verket Kung Fjalar. (1844). Underbart vackert! Några år senare skrev han "Fänrik Stål sägner" och i den finns en av mina favoriter, som börjar så här:

Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna,
mig vinkar från förflutna år
så mången vänlig stjärna....

Funderar på om redaren Johan Alrik Johansson och hans familj och vänner satt på trappan på den magnifika mangårdsbyggnaden på Bassholmen i Bohuslän och läste Runebergs verk just den sommaren som han ärvt hemmavet Bassholmen år 1882.

Visst längtar man starkt till sommaren när man ser både bärtårta och den blå, blå himmel...och visst är det något visst med att längta...starkt som stål på något vis....

//Linda

NÄRA NÄRA....

Idag är det 64 år sedan den första boken om detektiven Ture Sventon lanserades. Han får mig att tänka på semlor och det finns det ju att köpa mest hela året om nu för tiden. Men jag är lite konservativ så jag väntar och längtar till Fettisdagen, "semledagen", för att frossa i detta goda bakverk. I år infaller den inte förrän 21 februari, så nära men ändå så långt bort på något vis...

 

 

 

Just den strofen påminner mig om en gammal låt med en underbar text av the Strawbs, So close and yet so far away:

You're my secret You're my inspiration You're my journey You're my destination

You have always Been so close and yet so far away You're my best friend

You're my total stranger You're my lifeline You're my hint of danger

You have always been so close and yet so far away

In my hour of need I call on you to comfort me but you could only set me free

You're my memories You're my Rock of ages You're my future

You're my empty pages You have always been so close and yet so far away

Tänk vad mycket gammal fin musik det finns, ungefär samma som med gamla skärgårdsbåtar finns många fina sådana. Och vi har äran att ha tre liggande och vänta på säsongen vid kajen utanför rederikontoret vid Södra Hamnen i Uddevalla.

//Linda