Alltid lär man sig något nytt och idag har jag lärt mig var begreppet:
Dra till Tjotahejti! kommer ifrån. En språkforskare berättade följande på radion tidigare idag: Tjotahejti eller rättare sagt det äldre Hotahejt, är en missuppfattning av Otaheiti. Detta är det vad européerna först kallade Tahiti.
Det kommer sig av att 'o' på tahitiska är en presentationspartikel som främst används vid egennamn och närmast betyder "det är".
'O Tahiti' betyder således "Det är Tahiti". Därav betydelsen "plats långt borta".
Så att önska någon till Tjotahejti, är ju vänligt på något vis.
Sandstränder, kristallklart turkosblått vatten, en egen bungalow och tahitiska specialitér som: poisson cru (rå tonfisk marinerad i citron och med kokosmjölk, gurka, lök och tomat) olika typer av grillad meka (svärdfisk) och poe (gelépudding av papaya, banan och andra frukter tillsammans med färskpressad kokosmjölk). Och så förstås fafaru-fisk som legat till sig i havsvatten, en sorts tahitisk surströmming.
Säkert mumsigt. Alla regioner med hav runt sig verkar ha sitt unika sätt att tillreda fisk på. Vi här i Bohuslän har ju våran älskade sill. Min personliga favorit är matjesill från
Lysekil. Älskar smaken av salt och sött och den klassiska förpackningen gör också sitt till.
På tal om Lysekil så fick jag just reda på att två av mina favoritartister kommer spela där i sommar, på samma dag t o m.
Lars Winnerbäck och Weeping Willows. 10 juli kommer bli helt oslagbart bra!
Tänk att få höra
"Hugger i sten" så det ekar mellan granithällarna vid Gullmarsvallen, vid
Stångehufud. Ren och sann magi, vill jag lova, att det kommer uppstå där & då.
Här är en annan slags magi som utspelar sig på klipporna i Lysekil, fångat av fotografen Peter Ljunggren en solig sommardag.
Visst längtar man?!?
