HETA RYKTEN & SKÄRGÅRDSROMANTIK

Foto: Stan Od@deviant art.com

Den ena bra musiknyheten efter den andra bara rasar in denna våren ju. Helt änglalikt ju. Igår tillkännagav Kent att de kommer att anordna en KENTFEST i Göteborg 1 juni.

Sedan tidigare vet vi ju att, Håkan Hellström ger enda spelningen för i år på Ullevi 7 juni, som dessvärre är slutsåld. Och att Lars Winnerbäck och Weeping Willows spelar två gånger i Göteborg 11 och 12 juni och i härliga Lysekil 10 juli.





Slussens Penisonat på Orust

Vad mer kan man önska sig? U2 i augusti möjligtvis :-) och en riktigt härlig båtsommar förstås, med en massa bra musik på närmare håll än Göteborg, nämligen på Slussens Pensionat.





Ebbot och Stefan Andersson kan man se där redan i maj och fler kända artister kommer inom kort att presenteras har jag hört ryktas om.

Villa Sjötorp, Lyckorna

Ryktet säger också att cykelpaket kommer att kunna bokas hela sommaren med övernattning hos Vibs & Biggles på Slussen och hos Ellika på Villa Sjötorp och mellan dessa ställena tar man sig med skärgårdsbåten m/s Gustafsberg II. Sann skärgårdsromantik, på nå´t vis.




Skepp O´ hoj vilken sommar vi har att vänta oss. Medans vi väntar bjuder jag här på tre härliga smått romantiska låtar, med mina redarvemodsöron i alla fall, av tre underbara svenska artister. Utan dina Andetag med Kent, Det kommer aldrig va över för mig med Håkan Hellström och Kom Änglar med Lars Winnerbäck.

ÄLSKAR SMAKEN AV SALT & SÖTT

Alltid lär man sig något nytt och idag har jag lärt mig var begreppet: Dra till Tjotahejti! kommer ifrån. En språkforskare berättade följande på radion tidigare idag: Tjotahejti eller rättare sagt det äldre Hotahejt, är en missuppfattning av Otaheiti. Detta är det vad européerna först kallade Tahiti.

 

Det kommer sig av att 'o' på tahitiska är en presentationspartikel som främst används vid egennamn och närmast betyder "det är". 'O Tahiti' betyder således "Det är Tahiti". Därav betydelsen "plats långt borta".

Så att önska någon till Tjotahejti, är ju vänligt på något vis.

Sandstränder, kristallklart turkosblått vatten, en egen bungalow och tahitiska specialitér som: poisson cru (rå tonfisk marinerad i citron och med kokosmjölk, gurka, lök och tomat) olika typer av grillad meka (svärdfisk) och poe (gelépudding av papaya, banan och andra frukter tillsammans med färskpressad kokosmjölk). Och så förstås fafaru-fisk som legat till sig i havsvatten, en sorts tahitisk surströmming.

 

 

Säkert mumsigt. Alla regioner med hav runt sig verkar ha sitt unika sätt att tillreda fisk på. Vi här i Bohuslän har ju våran älskade sill. Min personliga favorit är matjesill från Lysekil. Älskar smaken av salt och sött och den klassiska förpackningen gör också sitt till.


På tal om Lysekil så fick jag just reda på att två av mina favoritartister kommer spela där i sommar, på samma dag t o m. Lars Winnerbäck och Weeping Willows. 10 juli kommer bli helt oslagbart bra!

 

Tänk att få höra "Hugger i sten" så det ekar mellan granithällarna vid Gullmarsvallen, vid Stångehufud. Ren och sann magi, vill jag lova, att det kommer uppstå där & då.

Här är en annan slags magi som utspelar sig på klipporna i Lysekil, fångat av fotografen Peter Ljunggren en solig sommardag.

Visst längtar man?!?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ATT VÄCKA MINNEN

En helg att minnas de som funnits hos oss, men lämnat oss av ålder, sjukdom eller av annan tragisk anledning, står för dörren.


De flesta går till gravplatsen och tänder ett ljus, de som ej har någon grav kan tända ett ljus i en minneslund eller slänga en blomma i havet och tända ett ljus i hemmets lugna vrå?!


I stillsamhet väljer vissa att komma ihåg, andra väljer att lyssna på musik som kan väcka minnen. Lars Winnerbäcks "Om Du Lämnade Mig Nu" är ju bra vemodig. Denna kan säkert både väcka minnen och med stor sannolikhet behöras i Scandinavium i Göteborg ikväll.




Vill man lyssna på musik från all världens hörn och befinner sig i Uddevalla, hjärtat i Bohuslän, ska man besöka Uddevalla Kassetten på Mortens Krog i helgen.

Va ni än väljer att göra, var rädda om varandra. Livet är skört!

EN FÖR TIDIG DÖD

Tänker på det där med envishet även idag och konstaterar efter många trista besked i veckan att det hjälper dessvärre inte alltid. Det spelar ingen roll hur envis man än är i frågan om att bli frisk t ex.

Och då syftar jag på sjukdomar som cancer. Ingen har väl missat att den fantastiska musikern Kristian Gidlund gått bort i veckan, i en ålder av endast 29 år.

Sugerplum Fairy och musikvärlden har blivit en medlem fattigare och musikhimlen en begåvad ängel rikare.





Säger bara som så många andra gjort tidigare: FUCK CANCER!
En modig ung kvinna vid namn Alva, skrev i veckan på sin blogg, just detta då hon mist sin 43 åriga mamma i denna otäcka sjukdom.

Inte bara cancer rycker bort nära och kära från oss, alkoholism är även en sjukdom som drabbar många familjer hårt. Alltför många dör en för tidig död p g a deras missbruk. Varför vissa drabbas av sjukdomar och andra inte, vet vi inget om. Det man säkert vet är att det inte bara är de som rycks bort som blir drabbade. Utan även de som finns kvar här på jorden blir också till en stor grad både delaktiga i sjukdomsförloppet och drabbade av det tomrum och den sorg som de som går bort efterlämnar sig.

Många finner tröst vid havet och i naturen med dess fantastiska växtkraft och vackra färger om hösten.

Andra finner tröst i musiken, inte minst i låtar om de som har det än värre än en själv. Lars Winnerbäck är ju en man som levererat en hel del av den varan. Bara den här lilla textstrofen:

Ingen ska se mig gå ner mig
Jag kommer tillbaka
Här guppar ingen herrelös båt
Ett vingslag får luften att skaka
Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så



i "Utkast till ett brev" kan få mig att gråta av ömkan. Och att gråta det är verkligen något som är läkande!

Fast den erfarenheten jag har är att det hjälper inte fullt ut varken det ena eller det andra av ovan nämnda företeelser. Det som hjälper är medmänsklighet, en öm blick och en kram då och då, för att veta att det finns människor runt omkring en som bryr sig om.

Så kära läsare var rädda om livet och varandra, för man vet aldrig hur länge det varar.

STÖR OCH BERÖR

Hade chansen att få lyssna på Peter Wallén och Mia Skälinger igår, när de höll föredrag om "Personligheter på jobbet". De var så bra och jag hoppas att fler får chansen att åhöra deras klokheter. Det finns så många som jag önskar hade fått höra just detta:

"Jag ska leva med mig själv resten av livet – lika bra att se till att jag funkar!" 

Vi försöker alla visa upp den perfekta versionen av oss själva, särskilt på jobbet. De där andra sidorna av vår personlighet, som vi inte riktigt står för, försöker vi dölja så gott det går.

Det är ju så insiktsfullt fast på något underligt vis så kan jag inte låta bli å tänka på en kameleont. Hur lätt vissa ändrar åsikt, humör och färg för att liksom försöka passa in där de är för att slippa visa VEM de egentligen är.

Hmm...har faktiskt tidigare aldrig tänkt att just denna ödleart faktiskt ju är en destruktiv art som liksom anpassar sig till fullo för att passa in eller så är det, det där igen, att det är av ren överlevnadsinstinkt?

Så då kan man ju stilla undra en onsdag eftermiddag: var går gränsen mellan å anpassa sig och behaga omgivningen till att bli destruktiv och göra detta utan att tycka om det och egentligen ogilla det?!?

Kanske opassande å dra till med en lyrik nu men kan inte låta bli att tänka på den kaxiga låten av Rage Againt The Machine: "Killing in the name".

Och obstinat kan ju va bra att vara ibland i synnerhet när det gäller att lära känna sig själv och sen stå ut med vem man är och därav ha insikt att man kanske måste ha mod att vara den man är och ej vända kappan efter vinden för att behaga eller prestera?!?

Fast tyvärr är det nog vanligt att hellre fly från faran liksom, att hoppa på nästa tåg till Paris, på nå´t vis för att ej bli störd eller berörd. Och det får mig att minnas Rikard Wolfs lyrik i låten "Paris".

"Kära far kära mor,
Ja’ har nu kommit fram till Paris
De’ e’ mycke’ o’ se, o’ de’ e’ väldigt stort ja’ stannar nog lite till.

Ta mig, ta mig, ta mig o’ berör mig
Rör mig, hör mig, gör nånting med mig förför mig.
Ta mig, ta mig, ta mig o’ berör mig
Rör mig, stör mig, gör nånting med mig, förstör mig."

Även en annan man har i en sångtext skrivit om Paris och då tänker jag på bästaste Lars Winnerbäck och "Om du lämnar mig nu". Nummer ett av alla vemodslåtar jag känner till, här framförd ihop med Miss Lee.

Som ju förövrigt kommer till Uddevalla på Solid Sound Of Uddevalla 30-31 aug.

Då kommer det garanterat vara varmare än idag!

//Linda

 

MARELD & STJÄRNSTOFT

Känns nästan magiskt, måndag idag igen.

De flesta magiska fenomenen, i naturen i alla fall, har ju en naturlig förklaring, dessvärre eller dessbättre? Mareld som jag skrev om igår är ju ett sådant där magisk ögonblickshändelse som är kortvarig, förblindande vacker och som väcker en oförklarlig nyfikenhet:

Ifall hela havet kommer gnistra likt älvan Tingelings stjärnstoft, om man hade förmågan att beröra hela ytan? Det är kanske just det som framkallar den där magiska känslan, det korta förnimmelsen att ej kunna styra över fenomenet eller förstå orsaken?




Men beträffande mareld, detta gnistrande turkosa sken, så är det ej magi utan ett litet plankton Dinofalgellat, som börjar lysa när det känner sig hotat av ex. småfisk för att locka till sig rovfiskar.

Vilket dämpar magins roll, men kanske inte stillar nyfikenheten att få veta mer?

En annan människa som ställer sig en rad frågor är Lars Winnerbäck i den, idag, passande låten Mareld.

Oerhört vacker melodi och text som avslutas så här:

Jag hade massor av idéer

Jag hade vägen klar

Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen

i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allahelgonafrost

Men som tur är det långt till allahelgonafrosten, alla skärgårdsbåtarna går på sina reguljära turer minst en vecka till. Och både m/s Byfjorden och m/s Sunningen kör turer långt in i september.

NU njuter vi av sommaren så länge det bara gå!

//Linda

DRÖMMA SIG BORT

 

Ibland känner man liksom tvivel, likt Lars Winnerbäck, och drömmer sig bort, bort från änglatofflorna (kallas våra dammråttor, för det låter lite mer glamouröst eller i alla fall som tillfälligt besök som man inte bara kan flytta undan hur som helst?!?) bort från gräset som liknar en klöveräng mer än en gräsmatta, bort från tvätten som gror lika bra som gräset, bort från vardagsbestyr och gamla invanda beteenden.

Jag skulle behöva "fly" till en liten stuga med välkomnande tomma solstolar och kluckande vattenskvalp. Tvivlar att det finns någon ledig bara så här mitt i juli....

Tur att Vandrarhemmet på Bassholmen har rum att hyra ut för enskilda rum till STF-medlemmar och kanske blivanande sådana me, hela juli.

Skärgårdsbåt går till ön från Uddevalla och Henån varje tisdag, onsdag och torsdag.

//Linda