VÄRLDEN ÄR LITEN....

Fastna där på Påskön ett tag igår och fick läst att på denna lilla, till formen trekantiga vulkanö, fanns för 50-60 år sedan ett träd som hette Påsköträdet (Sophora toromiro) som tråkigt nog numera är en utdöd art på ön.

Som tur var tog upptäcksresaren Thor Heyerdahl med sig frön av detta träd på sin expedition med flotten Kon-Tiki, och gav det till Botaniska Trädgården i Göteborg, där det nu kan bevistas. För lyckligtvis nog tog sig vid plantering och man håller nu åter på att återplantera det på Påskön igen.




Öns unika kultur och natur har gjort att platsen placerat sig på UNESCO:s världsarvlista. På denna finns 936 platser i världen. Varav ett här i Bohuslän, och det är hällristningarna i Tanum.

Några kända motiv därifrån är de många ristningar föreställande båtar

och"kärleksparet".

Kärlek till Er alla goa´ läsare var ni än i vår lilla värld befinner er, och med tillönskan om en lat lång annandag påskdag imorgon, måndag!

//Linda

PÅSKELD OCH PÅSKÖ

På många ställen i väst Sverige tänder man ikväll påskbrasor för att bli av med gamla julgranar och annat jox, fast enligt traditionen tändes dessa för att skrämma bort påskkäringar som var på väg till Blåkulla. Påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland. På öarna i Göteborgs skärgård, pågår lite av en tävling vem som har den största påskbrasan. Borde ses med fördel från en skärgårdsbåt!

Hav och påsk får mig att tänka på Påskön. Denna mystiska lilla ö, mitt ute i Stilla Havet c:a 370 mil från den Chilenska kusten. De första européerna hittade ön på påskdagen 1722, därav dess namn. Påskön är känd för sina stora stenstatyer, moai, som står utplacerade längs strandlinjen.

Det finns mer än 600 stora stenstatyer föreställande huvuden på Påskön. Den vanligaste teorin angående statyernas tillverkning är att de gjordes av polynesiska invånare för mer än 1 000 år sedan. Varför de tillverkades är oklart. Vad statyerna hade för uppgift är också osäkert, då den ursprungliga befolkningen inte finns kvar och kan berätta. Med undantag av ett fåtal står de alla vända med ansiktena riktade in mot ön.

Helt till skillnad från käringen som blickar ut över havet och står på en Bohuslänsk ö, Käringön, som ligger något mer tillgängligt till. Från Uddevalla tar det ca 3,5 h med skärgårdsbåten m/s Byfjorden.

//Linda

ÖVERRASKNINGSBESÖK

Skärtorsdag och förmiddagen bjöd på sol här i Bohuslän men kall, kall vind som fick fingrarna att stelna när fjädrarna skulle få hederuppdraget att pryda träd och buskar i trädgårdar, torg och rabatter.

Vi på skärgårdsbåtarnas rederikontor överraskades av en fint smyckad buske i morse och ett ägg fyllt med div. godsaker utanför vår entrédörr.

Tack Kalasreklam för besök av påskkycklingen, och den fina påskpresenten. Härligt med människor som delar med sig.

Kolla in det här, bara!


Förra året tog jag mig ett påskdopp, men i år tror jag att det ska få vänta till valborg...

För det skulle nog krävas en varm bastu på Bassholmen, exempelvis och en spann vatten för att få upp ångan och ett doftande björkris för att få mig att frivilligt hoppa i böljan den blå i år, vid denna tiden på året.

Glad Påsk kära läsare!


//Linda

LJUVLIG, ROSA, BLANK & SKIMMRANDE

Syrener, pärlor, spets, tyll och sidentyg låter som bröllop i mina redaröron eller studentbal. Båda går fint att kombinera ihop med skärgårdsbåt, så klart!

När det gäller äkta pärlor fick jag alldeles nyss reda på att de är en färskvara, och de allra bästa har en livslängd på ca 100-150 år.

De största exportöterna av dessa vackra runda pärlemorglimrande pärlor är Kina, de är sötvattenpärlor.






De mest exklusiva däremot finns i saltvatten, från musselsläktet Pteriidae och liknar sötvattenspärlan, men är betydligt ovanligare. Saltvattenspärlan återfinnes främst i Japan.

Den odlas i viss utsträckning och är mycket dyr på marknaden, särskilt den så kallade Akoyapärlan. Saltvattenspärlan är helt rund, blank, skimmrande och färgen varierar mellan vit och krämvit till svagt rosa.

Kläder i svagt rosa finns det många både män och kvinnor som är svaga för. Kännner helt spontant nu att rosa eller skär som den även kallas, är en skir och alldeles kolossalt ljuvlig vårfärg som bör nyttjas av fler och njuta mer av!

//Linda

ÄNNU EN DAG I PARADISET

Från den stora ön Australien till den något mindre ön Bassholmen reser vi idag. Ser att syrenerna knoppas i bersån uppe vid gästhemmet och tänker att nu är det inte långt kvar tills man möts av den underbara doften av nyutsprungna vita blomsterklasar mot klarblå himmel.

En doft av paradiset på jorden! Paradis får mig och tänka på Phil Collins goa´ klassiker "Another day in paradise".




Detta lilla paradis, Bassholmen alltså har i dagarna fått en ny hemsida där vi försökt att förmedla det genuina och historiska med ön. Ta gärna en titt på http://www.onbassholmen.com/.

Medans jag letade foton till sidan fann jag dessa två härliga historiska bilderna. Den här till höger från ett bröllop 1912, mellan den dåvarande affärsmannen och hemmansägaren C.J Christianssons dotter Signe och hennes blivande make Carl Grundén.

Ett foto taget lite senare och med skarpare skärpa fann jag i Bohusläns Museums arkiv och här kan man se att 1930 fann det ännu ingen välkomnande trappa byggd mitt i verandan som det finns idag.

Inte heller syns de några vidare stora ekar runt huset, därav kan man tro att de stora roliga lekvänliga träden med sockerdricksgömma i, är en si så där 80-90 år. Kanske något att fira på Bassholmen den 14 juli?

//Linda

P.S: Gratis skärgårdsbåt går från Uddevalla den dagen om man innehar Bohusläningens förmånskort.

MODIGT OCH LITE GALET

Sydney Opera House har ritats av den danska arkitekten Jörn Utzon. Kul att veta är att de sfärformade skalen, som utgör operans yttre och påminner många om segel, är täckta av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort. Spännande arkitektur tycker jag och så även LEGO, som har tagit fram en serie som de kallar Lego arcicheture.

Även vita huset i USA ingår i en serie som de kallar landmärken. Inga svenska byggnadsverk finns med i dessa serier. Faktum är att det finns inga skandinaviska landmärken alls presenterade.

Han Jörn, som ritade Operahuset i Sydney har en gång sagt något som är väl tänkvärt:

I like to be on the edge of the possible.

Bra sagt tycker jag, på något vis väldigt modig på gränsen till lite galet. Låt oss alla bli, vara, agera lite galnare i våra tankar och handlingar, så kommer världen smyckas med lite roligare hus, båtar och händelser tror jag.

//Linda

IN THE GHETTO

Snart 20 000 sidvisningar nästan precis på dagen ett år efter mitt första blogginlägg, tack, tack, tack alla ni som tar er tid att ta del av mina reflektioner. siffran 20 000 får mig att tänka på filmen "Twenty Thousand Leagues Under the Sea" som är baserad på Jules Vernes bok "En världsomsegling under havet".

En scen boken som etsat sig fast i mitt minne, trots att det nog är över 25 år sedan jag läste boken, är när de ser den stora bläckfisken. Det finns många arter med bläckfiskar, små och stora, de största kan bli 15-18 m långa. 

Små varianter är mycket goda att äta. Mitt första matmöte med dessa minisquids var på en middag hos familjen jag bodde i Australien 1990.






De smakade kanske extra gott då middagen intogs på en balkong med utsikt över Sydney harbour bridge och Opera huset. Ett gott minne som etsat sig väl fast.

Ett annat färskare minne som också etsat sig fast ordentligt, är den unika spelningen som Weeping Willows bjöd oss på i fredags på Uddevallakasettens kontor. Oj oj oj vilken närvaro, de förmedla i In The Getto.

//Linda