onsdag 1 juni 2011

FLASHBACK TILL 1991

Drack en kaffe med besättningen på m/s Byfjorden och fick en flashback till 1991, när jag jobbade ombord. En vanligt förekommande fråga var:

- Nå´t socker till kaffet finns väl inte?

Svaret var så klart: - Jo, visst har vi det!



Funderar på varför vissa människor frågar efter något genom en negation? Kan det vara så att om man är negativt inställd till det mesta, så finns det större möjlighet att bli positivt överraskad. Så när svaret avslöjas att det visst finns socker, så blir man liksom glad och lite överraksad. Ja, kanske till och med får ett litet tillfälligt lyckorus av det.

Vad som framkallar tillfällig lycka kan ju variera oändligt mycket, från person till person, från år till år, från dag till dag och från timma till timma. Långvarig lycka däremot förknippas ofta med kärleksrelation till en annan människa. Den är få förunnad, varpå tillfällig lycka då är bättre än ingen lycka alls.

Det är precis samma som med kärlek:

'Bättre att älskat och förlorat, än inte ha älskat alls'

Tänker på ordet kärlek, att det beskriver en känsla man känner och att handlingen som är kopplad till den känslan benämns älska. Fast i engelskan däremot heter båda begreppen samma: love. Knepigt, fast kärlek kan stundom vara knepig, och ibland något alldeles underbar.

Kanske var det så som Hanne Boel kände när hon skrev 'Don't know much about love' just 1991!

//Linda

P.S: Kaffe kommer man kunna köpa ombord på alla tre skärgårdsbåtarna i sommar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar



Blogg listad på Bloggtoppen.se