tisdag 28 januari 2014

GRATTIS KALLE

Idag säger jag varmt grattis till alla med namnet Karl eller med stavningen Carl, som har namnsdag dagen till ära. Män med namnet Karl får ofta smeknamnet Kalle har jag noterat. 


Och Kalle kallas ju även de som jobbar som däcksmän på våra skärgårdsbåtar: närmare bestämt Hopp-i-land-kalle.


Förra sommaren bar de ej sjömanskostym, men det är något som ja starkt funderar på att inför som uniformskrav, matrosjacka och sjömanshatt hade väl varit passande.


I Japan t ex har man sedan 1920-talet haft skoluniformer kallade sailor fuku inspirerade av sjömanskostymen.





Sjömanskostymens historia lyder på följande vis: det är ett klädesplagg som ursprungligen bars av sjömän,

men som var vanligt som finkläder för barn från 1840-talet, sedan fyraårige prins Albert Edward av Storbritannien 1846 blivit avmålad i sjömanskostym, och fram till 1930-talet.





Idag finns den att köpa i välsorterade maskeradkostymaffärer samt som scenkädsel på bl a Håkan Hellström.


Håkan har ju skrivet så många vackra texter och idag var det svårt att välja, men det blev denna " Det kommer aldrig va över för mig" tillslut.


För det är så kärleken kommer aldrig gå över, i detta fallet syftade jag på min kärlek till havet alltså ;-)

måndag 27 januari 2014

HISSNANDE HÖJDER



Jag skrev ju om kusligheterna på söders höjder här i Uddevalla innan helgen och på tal på just höjder, så ramla jag två hissnande höjdäventyr på nätet i helgen.


Först ut denna, snirkliga vattenrutchbana på Hawaii: som återfinns på The Westin Maui Resort & Spa.


Närmaste anläggningen med samma ganger i vårt närområde är Hafsten Resort.






Den andra "watersliden" med namnet: Insano, som jag fick beskådat på bild, ligger i Brasilen och är världens längsta med sina 41 meter fallhöjd rakt ner.



En åktur på dryga 5 sekunder och sen är den roliga alternativt hemska upplevelsen över. Mer exakt lokalisation av detta hissnande äventyr är: The Beach Park i Fortaleza.

 

 




Ett något flackare höjdäventyr kunde man uppleva i Skeppsviken här i Uddevalla på mitten av 40-talet.




Det sägs att man satt i någon slags låda å kasta sig utför denna träbana rakt ut i Byfjordens svalkande vatten.

 



 Kanske tur att det va något att glida på, så man inte fick flisor i ändan :-)



 
 



Idag finns inte ett spår av denna fartfyllda anläggning i Skeppsviken kvar, ej heller campingplatsen som var välbesökt kan man se på detta gamla vykort från slutet av 50-talet.





Det som ändock består av den tiden är skärgårdsbåtarna som trafikerar utanför samma badplats och dessutom har skaffat sig en anlöpsbrygga i närheten: Svenskholmen.

fredag 24 januari 2014

KÄNNER LYCKA

Tjoho, idag ler mitt historiehjärta extrastort, för igår beslutades i Kultur och Fritidsnämnden att hela landeriområdet på Emaus kulturminnesförklaras. Känner lycka! Härligt att man förstår värdet i huset och dess unika och spännande historia.


Nu hoppas jag innerligt att renoveringen av huset kan fortskrida så att man kan hitta någon kommunal eller extern verksamhet som kan flytta in där. Jag tänker genast ett litet vandrarhem med ett tillredningskök på bottenvåningen som man vara med i och lära sig att laga äkta traditionell bohuslänsk eller för den delen svensk husmanskost från grund och botten med ekologiska och närodlade produkter.




På helgerna, åtminstone, ska huset vara öppet för allmänheten så man kan få beskåda alla vackra takmålningar. Ca 40 000 besöker detta naturreservat varje år och är säkert nyfikna på att få komma in och kika och fika.



Tänk bara, va mysigt att sitta och njuta i trädgården med en kopp te/kaffe/varm choklad och äta en god smörgås, eller kanske en våffla likt de där goda som vi serverar på Bassholmen med glass och varma sommarbär.







Eller kura framför en brasa i någon av de åtta kakelugnarna som finns inne i huset en bister vinterdag. Och få berättat för sig vad är landeri är och dess kusliga historier som utspelat sig där upp på söders höjder med den huvudlösa riddaren som spökar om natten.

Men även fått kännedom om den fina poesi som andas romantik, som Esaias Tegnér diktat om platsen, som ju ännu stämmer bra in på något vis.


Jag kan även tänka mig julmarkand där och skördefester och traditionellt midsommarfirande med sill och lyfta fram dess historia och massa, massa andra trivsamma aktiviteter för barn och vuxna från när och fjärran...

fredag 17 januari 2014

LJUVLIG MUSIK

Foto: Kamerabild.se

Så var det då äntligen fredag igen och här på rederikontoret råder tankar om sol och sommar och vigsel, medans snön vräker ner på utsidan.


Det är så härligt att få hjälpa blivande par att planera deras stora dag och låta skärgårdsbåtarna bli en del av deras bröllopsminne.





Många av de blivande paren är angelägna om detaljerna (blommor, skor, frisyrer, dekorationer m.m) denna dag och att det ska kunna spelas musik ombord. Musik är en stämningshöjare och har inte alla någon låt som de är mer fäst vid än en annan.

Just när det gäller val av ljuvliga låtar vid bröllop så ligger dessa (ej i rangordning) som de mest spelade ombord på våra båtar:



Det vackraste jag vet
Ännu doftar kärleken
För kärlekens skull
Du är den finaste jag vet
Älska mig

Inte ett öga är torrt efter skönsång klingat ut över fjorden vill jag lova. En man som skrivit mycket om kärlek men som sällan sjungs (ombord hos oss i alla fall) är Ulf Lundell. Måhända är det för att han är för ärlig i sina texter? Som i denna: Du kan inte ljuga för ditt hjärta!?


 

"Hur länge ska du tro
Att du kan göra det
Som ingen kan, men alla vill.
Hur länge ska du lyssna
Utan att höra.
Du tror att du rör dej,
Men du står still.
Det finns alltid en som väntar
På att din själ ska stå i blom
Och du kan inte, kan inte,
Kan inte ljuga för ett hjärta."

torsdag 16 januari 2014

VAD ÄR ETT LANDERI

Foto: Thure Nilhén (tidigt 1900-tal)
lånad av Bohusläns Museums arkiv

Engagemanget kring Gula Villan eller som jag hellre vill kalla den Landeriet på Emaus blev stort efter gårdagens artikel i Bohusläningen.


Det startades en grupp för villans bevarande på Facebook och många idéer finns det hur man kan bevara och fylla detta fina hus med aktiviteter för både medborgare och turister.





Själva ordet landeri kommer från tyskans Länderei (ungefär bruksjord), och är en bebyggd, ståndsmässig jordbruksfastighet som ligger inom en stads donationsjord.

Det vill säga mark som av staten tilldelats staden i samband med att staden fick sina stadsprivilegier.
Uddevalla fick sina 1498 och Emaus (Öfre Bodeln omnäms på en karta från 1696) och som landeri år 1740 då  Pehr Schauw och hustru Boel Arvidsdotter bodde här på markerna.

Landeriet ägdes av en medborgare i staden och nyttjades oftast som lantegendom under sommarhalvåret. Därför byggdes bostadshuset oftast endast för detta ändamål, alltså utan särskild värmeisolering.


Landeriet på Liseberg (sommar)

Med tiden kom landerierna dock att bli åretruntbostäder, varvid huvudbyggnaderna byggdes om i klimatvänligare utförande. På landerier bedrevs jordbruk och vanligen boskapsskötsel.




Termen användes i synnerhet i Göteborg, där gårdarna brukades och beboddes av stadens borgare, även om landeriet tillhörde staden. Brukaren betalade därvid arrende. Landerier fanns även i Vänersborg, Karlstad, Uddevalla, Varberg och i Skåne (som länderi), i synnerhet i Helsingborg, där dessa istället ägdes av dem som bebodde och brukade dem.

Ett stort antal landerier kom att rivas då deras marker togs i anspråk i och med städernas expansion under industrialismen. Dock lever många kvar i form av namn på stadsdelar, parker eller nya byggnader, belägna där landerierna tidigare stått.

Landeriet på Liseberg (vinter)
Ett välbevarat landeri i Göteborg är Liseberg. Något som de byggt kringaktiviteter året runt som lockar tusentals besökare varje år.

Fredriksdals museer & trädgårdar i Helsingborg är ett annat landeri som är välbesökt.

Så med rätt inställning till förädling av ett område så kan helst säkert Emaus också bli ett landeri som både medborgare och turister kommer att besöka en gång och en gång till och en gång till....




Just "On more time"...kommer här för att påminna om att återbesök och repriser är en del av livet! 

onsdag 15 januari 2014

KÄRT ÅTERSEENDE


Ett kärt återseende drabbade mig igår. Jag måste erkänna för er alla, jag gillar verkligen snö. Speciellt när den är så där vit och orörd som den var just när den föll.

Lätt var den att skotta och vackert la den sig på träden så idag är det inte alls lika mörkt och grått även om solen fortfarande lyser med sin frånvaro. Och har ju så gjort mest hela detta året.




Foto: Bohusläningen

Den kanske sparar sin närvaro till vårmånaderna som närmar sig med stormsteg.

Idag har jag bokat in de första blivande studenterna på en av balbåtarna som går från Uddevalla vill vackra Gustafsberg i slutet av maj för umgänge i balklädsel i socitetsmiljö med dans och god mat.

Härliga minnen att få och bära med sig.



Minnen och kära återseende har vi ju alla från olika platser ihop med olika människor. Många som är uppvuxna i Uddevalla har helst säkert varit på Emaus Lantgård som barn och skaffat sig minnen därifrån. Passerat det gula fina huset med snickarglädje och spännande snirkliga smidestrappa på dess veranda på väg till stallet för att klappa kaniner och ta en ridtur på ponnyhästarna.

Foto: Bohusläningen


Just detta hus, kallat Gula Villan vill man nu riva, vilket jag personligen tycker är katastrof. Ett kulturminne från mitten av 1800-talet. Uddevallas första landeri, stiftat 1696. Hela huset andas historia, om än mycket rusig sådan, med barnamord och en riddare utan huvud.

Men tänk vad spännande det skulle vara att bygga på den historien och låta folk bo där och uppleva spökerierna, om man nu vill tro på återseende av gamla vålnader...



torsdag 9 januari 2014

ATT VARA TILL LAGS

Nu får ni absolut inte tro att jag redigerat alla rosa bilderna i mitt förra blogginlägg. Men jag vill göra er uppmärksamma på att allt är inte alltid vad det ser ut att vara.


Kolla bara den här vackra rosaskimrande skogen från Bridges Park på Irland.


Här har man via en knapptryckning på datorn ändrat motivets karaktär radikalt.

Att frisera "sanningen" och ändra den efter tycke och smak förekommer oftare än vi kan föreställa oss. Snygga till ytan för att vara någon annan till lags eller för att imponera.





Att framhäva vissa utseenden genom att förstärka vissa attribut genom att måla, klä eller agera på ett visst sätt.

Det skulle nog upplevas som förföriskt i vissas ögon medan andra skulle tycka att det bara var trams.


För är den, skogen, inte vackrare i original tro?


Hmm...
återigen så är det ju upp till betraktaren att avgöra det efter eget tycke och smak.














tisdag 7 januari 2014

MEDBEROENDE OCH LITE HEMLIGHETSFULL

Som den något normkritiska människa som jag ju försöker vara så kommer här i alla fall två kloka kvinnor med stor vishet, efter fredagens inlägg som ju presenterade fem inspirerande herrar.



Först ur är: Mia Skälinger som är en liten (kort) kvinna med stor självinsikt och ett enormt mod att delge många sidor av sig själv till oss läsare.

Det hon har skrivit om lyckofasad borde alla läsa.





Nästa kvinna ut; är Sanna (Edhin) Anandala, har ett brett spektra av talanger och verksamhetsområden.

Hon har skrivit ett rad böcker om kost och hälsa, EQ bl a och nu senast en roman om en medberoende kvinna som får en ökad medvetenhet och inser sitt eget värde.






Hon är förtillfället på en pilgrimsfärd i Australien och spred detta vackra fotot från Lake Hillier, till sina vänner häromdagen.



Ser ju väldigt läcker ut med detta läckert rosa vatten mot den azurblå himlen. Varför denna sjö i Western Australia är det, finns det ingen riktig förklaring till.




Andra ljuvliga rosa naturfenomen kan man hitta i Japan, vid Mount Fuji.

Rosa, lila, blått, grått i en magisk kombination.


Det finns fler vackra ställen på jordklotet där dessa färger presenteras på ett förföriskt sätt, kolla bara här: Cano Crystal River i Colombia.




Ett ställe som ser helt sagolikt ut på foto och säkert är en plats som skulle ge en upplevelse man sent skulle glömma.

Upplevelser att minnas länge är något vi på Skärgårdsbåtarna i Uddevalla vill och ska jobba med.





Och visst hade det varit lite lättare att sälja en kvällskryssning under Uddevallabron, om naturen kunden leverera solnedgångar som denna lite oftare.



Sammanfattningsvis tycker jag själv att alla ställena är vackra, var och en på var sitt sätt. Glödande, lite hemlighetsfulla, läckra - precis som vissa människor är helt enkelt. Allt beror på betraktarens förmåga att se.





fredag 3 januari 2014

DU ÄR NOG DEN

Jag gav ej några nyårslöfte inför detta året mer än att jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv och hjälpa till att sprida positiva nyheter och reflektioner. Även om det kan vara svårt ibland, vi människor är ju bra på att grotta ner oss i egnas och andras eländen av någon anledning.


Men lyckligtvis finns det några själar som hjälper till att upplysa om
oss att göra skillnad, tro på det goda och oss själva; tänker främst på Daniel Mendoza på Good News Magazine, Olof Röhlander på UppHopp, Jan Gunnarsson på Det goda Värdskapet, och Göran Adlén som varumärkesbyggare av både företag och människor.

Dessa är en rad upplysare som på olika sätt förmedlar goda budskap, och goda budskap gör att man blir glad och glada människor blir mer kärleksfulla och vänliga mot varandra.

Här kommer tre saker jag blir glad av att tänka på:

1. Säsongsstart med m/s Sunningen 17 maj, med samma låga pris på säsongskortet som förra året!
2. Invigningen av den nya biografen - BIOSTADEN i juni.
3. Solid Of Sound sista helgen i augusti, med artister som Hoffmestro, Heymoonshaker och Melissa Horn.



Fast just Melissa Horn kanske inte är den muntraste sångfågeln i Sverige, och hennes texter kan ju få vem som helst att få en tår i ögat och fundera på det där med att vara sann mot sig själv.


Så med det önskar jag er alla båtvänner en riktigt god fortsättning på 2014 och hoppas att det ska bli bättre än bra.


Blogg listad på Bloggtoppen.se