KÄRT ÅTERSEENDE

Ett kärt återseende drabbade mig igår. Jag måste erkänna för er alla, jag gillar verkligen snö. Speciellt när den är så där vit och orörd som den var just när den föll.

Lätt var den att skotta och vackert la den sig på träden så idag är det inte alls lika mörkt och grått även om solen fortfarande lyser med sin frånvaro. Och har ju så gjort mest hela detta året.

Foto: Bohusläningen

Den kanske sparar sin närvaro till vårmånaderna som närmar sig med stormsteg.

Idag har jag bokat in de första blivande studenterna på en av balbåtarna som går från Uddevalla vill vackra Gustafsberg i slutet av maj för umgänge i balklädsel i socitetsmiljö med dans och god mat.

Härliga minnen att få och bära med sig.



Minnen och kära återseende har vi ju alla från olika platser ihop med olika människor. Många som är uppvuxna i Uddevalla har helst säkert varit på Emaus Lantgård som barn och skaffat sig minnen därifrån. Passerat det gula fina huset med snickarglädje och spännande snirkliga smidestrappa på dess veranda på väg till stallet för att klappa kaniner och ta en ridtur på ponnyhästarna.

Foto: Bohusläningen

Just detta hus, kallat Gula Villan vill man nu riva, vilket jag personligen tycker är katastrof. Ett kulturminne från mitten av 1800-talet. Uddevallas första landeri, stiftat 1696. Hela huset andas historia, om än mycket rusig sådan, med barnamord och en riddare utan huvud.

Men tänk vad spännande det skulle vara att bygga på den historien och låta folk bo där och uppleva spökerierna, om man nu vill tro på återseende av gamla vålnader...