onsdag 31 augusti 2011

NYA ÄVENTYR

Den där trofastheten kände nog inte bara Tures vän Viktor, utan även Ture till sin fru Hilma. För som den stora romantiker han var, lät han resa en runsten i granit i backen mot husets entré med en inhuggen kärleksförklaring, till sitt hem och sin fru. ♥


På den sidan som vätter mot gatan till kan man läsa Elfkullen mitt i ett, något diffust, hjärta i stenen, som en påminnelse till sig själv, om ett kärleksfullt hem kan man tro? På stenens andra sida är parets namn förevigade: Ture och Hilma Malmgren, som en påminnelse vem de tillhörde enligt äktenskapet innan de lämna huset för nya äventyr?

Hmmmm.....

tisdag 30 augusti 2011

TROFAST HANDLING



Villa Elfkullen 1887

Mannen Ture Malmgren som jag nämnde igår, uppförde inte bara den häftiga borgen utan även ett härligt gult trähus med tinnar och torn i de östra kvarteren, med utsikt över Bäveån.


Ture föddes 1851 i Uddevalla och startade 1878 tidningen Bohusläningen. Han var utan tvekan av av stadens mest betydande personer under lång tid.




Han var inblandad i väldigt mycket. Inte minst satt han i Uddevalla stadsfullmäktige och var också dess ordförande. Han var en drivande kraft i Lelångebanan tillkomst och en ledande själ i grundandet av Uddevalla Teater.

Aktier ägde han också i bl a Rederiaktiebolag Bohuslänska Kusten, där ju vår äldsta pärla m/s Gustafsberg II trotjänade under Tures levnadstid.


Om Ture föredrog skärgårdsbåt som färdmedel vet jag ej, men att han tyckte om att resa kan man läsa i "Drömmarnas Riddarborg". Tyskland, Italien, Amerika och Schweiz lät han besöka.

Tornen på Villa Elfkullen lät han uppkalla efter länder, franska tornet byggdes först och ses på fotot upp i hörnet.


Några år senare lät han uppför det kinesiska tornet med vindbrygga och andra underbara detaljer på utsidan.





På insidan finns än fler detaljer, tornet är prytt Fjärran Östern-motiv med drakar och fåglar på väggar och tak i uppgången till spiraltrappan. Målningarna är gjorda av konstnären Viktor Andrén, som f ö har dekoretat väggar och tak i en rad offentliga byggnader i Stockholm, ex. Kungliga Operan, Södra Teatern, Oscarsteatern.



"Vicke" var barndomskamrat med Ture och skrev med kinesiksa tecken något längs trappans räckverk. Man har dechiffrerat dessa och här står:

Träd in som uppriktig vän
och du skall blifva trofast behandlad




Trofasta har de människorna varit som bildande den förening som bidrog till husets räddning och renovering. Föreningen Villa Elfkullen, håller huset öppet regelbundet huset för visning, söndagar juli till september.

Man blir uppriktigt glad att denna skatt finns bevarad i Uddevalla!

//Linda

måndag 29 augusti 2011

BANALT SVAR

Leta efter fakta kring varför Uddevalla fick smeknamnet, Kôrpehôla, och fann att svaret är rätt banalt. Det var just av den enkla anledningen att det häckade mycket korpar i bergen runt omkring i Uddevalla. Många skogsbeklädda berg finns det fortfarande runt stan, om det finns lika mycket korpar kvar är tveksamt dock.



Skansberget och Kålgårdsberget är två centralt benägna berg som har hyfsat välordnade stigar upp till dess toppar. Perfekta för en stärkande motionstur eller en romantisk månskenspromenad.




Skansberget, har en utsikt över hamninloppet och har man tur kan man ju få se en och annan skärgårdsbåt glida ut på fjorden mot Gustafsberg till. I alla fall onsdag och fredag kvällar fram till 9e september då m/s Byfjorden kör skaldjurskryssningar.

Kålgårdsberget, är ett lummigt berg mitt i stan. P g a en omfattande trädplanteringarna som anlades här på 1880-talet. Planteringen gjordes som ett samarbetsprojekt mellan stadens skolbarn och sammanslutningen SMS (Samfundet Myrstacken).

I Bohusläningen torsdagen den 12 maj 1881 kunde allmänheten läsa hur "60 skolbarn från södra folkskolan och omkring 30 medlemmar af sällskapet S M S (grep) werket an och utsådde frön samt planterade pilskott på den östra sluttningen af berget"



Fotot från 1880-talet visar Samfundet Myrstacken i sin paviljong på toppen av Kålgårdsberget.  Bohusläningens redaktör Ture Malmgren skänkte paviljongen till SMS, som senare revs, 1907.


Tureborg 1912

Herr Malmgren, han hade funnit sig ett eget berg en liten bit från centrala Uddevalla, och där nöjde han sig inte med en paviljong utan lät uppföra en ståtlig borg istället.

Idag finns, tråkigt nog, endast ruiner kvar.

//Linda



söndag 28 augusti 2011

EFTERTANKENS KRANKA BLEKHET


Finns nog en hel hop med människor idag som lurar på om det var något skumt med kräftorna de åt igår på skivan eller om det är av någon annan anledning de mår lite si så där idag.

Alla de där snusförnuftig, rediga uttrycken, gör sig ordentligt påminda, tänker på dessa:



Lagom är bäst! Stor i orden liten på jorden! Du har bara dig själv att skylla! Nån ska vara värst!

...fast det är ju ändå så, att det som är gjort är gjort.

Ågren, dagen efterklokhet...ja även här finns en rad benämningar på den olustig känsla som kan infinna sig av kräftor?

Hmmm...nä, det är nog snarare tillbehören och troligtvis då snapsen.

Vilken är ett otroligt trevligt inslag på en kräftskiva. Snapsvisor, hattar, haklappar och nubbe hör ju till! Och på något märkligt vis smakar både snaps och kräftor godare när man gemensamt stämmer upp i denna sång:


Titel: Kräftan
Melodi: Blinka lilla sjtärna


Kräfta, kräfta prydd med dill,
och en immig sup därtill,
bröd och smör och ost och sill
och så några supar till.
Kräfta, kräfta prydd med dill,
nu vi får allt vad vi vill.




// Linda


 P.S: I fedags firade vår fantastikst sköna Strandpromenad fem år. Tips promenera ena vägen och ta m/s Sunningen tillbaka från Gustafsberg eller Lindesnäs.

lördag 27 augusti 2011

IBLAND ÄR ORD ÖVERFLÖDIGA

mmmums....

Kanske det enda som behöver sägas ihop med den här bilden är: Kan med stor fördel ätas och njutas ihop med nära och kära ombord på en skärgårdsbåt.

Ha en trevlig lördag kära bloggläsare!

//Linda

fredag 26 augusti 2011

MINDRE SKRYTSAMMA KORPAR

Det föreföll sig så att jag ej kunde sluta tänka på det där att våra fjäderbeklädda vänner, fåglarna bara skulle vara beskrivna i positivt ordalag. Efter en tids grubblande fann jag att så är icke fallet, utan även dessa bär på egenskaper som är mindre skrytsamma.

Gamarna är gamiga, strutsarna fega, skatorna tjuvaktiga och korparna likaså.


Beträffande korpen så är det en klassisk symbol för Uddevalla, även kallad Kôrpehôlan ibland. Var det kommer ifrån måste jag ta reda på och delge er här.

Kan den kanske komma från den gamla sägen att asaguden Oden sända iväg sina korpar Hugin och Munin från Hafstensklippan för att hämta hem nyheter om vad som skedde ute världen.



Denna 119 meter höga klippa på Bokenäset, är idag ett fint utflyktsmål, med en härlig strapatsfylld bergspromenad för att nå dess topp. Därifrån finner man en vidunderlig utsikt över fjordarna in mot Uddevalla.


Foto: Leif Plasidius


Hafstenfjordens naturreservat kommer att invigas av landshövdingen Lars Bäckström, nästa söndag, den 4 sep ombord på m/s Sunningen. Avresa från Södra Hamnen utanför rederikontoret kl 13.00. 

Detta är ett av alla arrangemang  under Upplev Uddevalladagen!


Välkomna!

//Linda

torsdag 25 augusti 2011

TRÄGEN VINNER


18 grader idag så indiansommaren är kanske på intågande och buffeljakten kan starta. Nej, det är ju omöjligt jag är ju inte indian utan redare. Vi redare bör ägna oss åt att jaga nya passagerare istället för bufflar.





En och annan bufflig kund dyker dock upp då och då, och man måste då se det som en utmaning att få dem att ej stångas. För bufflighet är ju inte en speciellt trevlig egenskap.

Fler djur som blivit omtalade för sina egenskaper är dessa:

Dum som en åsna
Envis som en gås
Vild som ett lejon
Arg som en varg


Stark som en Björn
Klok som en uggla
Slug som en orm
Tjock som en gris
Glad som en lärka

Hmm...alla fyrfotade djur och reptilen kopplas ihop med negativa egenskaper. Fåglarna däremot bär med sig positivt laddade adjektiv.

För jag anser envis är mer positiv än negativ, för visst är det bevisat att: 'trägen vinner'!

Gäller i alla fall i sport o kunskapssammanhang, men kanske även i vänskaps-, kärleks- och kundrelationer?

Fast ibland funderar jag på var gränsen mellan uppmuntran & tjat går.

//Linda

Foto: Claes Thorberntsson


P.S: Jag tjatar inte nu utan uppmuntrar er som ännu ej åkt med skärgårdsbåtarna i år - ÅK!

Reguljärtrafiken håller på ända till 11 sep!

onsdag 24 augusti 2011

BUFFLIG VÄRME




Suck, vilket höstrusk det blev idag...

jag vill ha tillbaka sommarvärmen NU!

Eller i alla fall bjudas på indiansommar snart!





Indiansommar är en period med varmt, soligt väder under hösten. En teori är att uttrycket är kopplat till Indien och den stabila varma perioden som brukar följa sommarmonsunen, en annan teori är att det kommer av att de nordameriskanska indianderna brukade gå på buffeljakt om det var en varm och solig höst.




Buffeljakt är inget vi på skärgårdsbåtarna kan erbjuda, däremot serverar vi gärna en klassisk kombination av mozarellaost av buffelmjölk, tomat och basilika ombord på m/s Byfjorden till dig och dina vänner när du fyller år.





Hösten kan vara en fantastisk tid att vistas i vår vackra Bohuslänska skärgård!

//Linda

tisdag 23 augusti 2011

KÄRLEKEN MOGNAR FRAM

På väg till kontoret idag passerade jag ett äppleträd med härliga äpplen av sorten Ingrid Marie.

Dessa syrliga goda vinteräpplen, mognar sent fram på hösten Bäst är de att äta från november, fast kan hålla sig ända fram till april.

Kanske är det sant, det där med sen mognad och längre hållbarhet?



"Viss kärlek är som vinteräpplen - mognar sent och håller länge"


Tänker på sådan där kärlek som riktigt mognat fram, och kan se att det fortfarande inte är ett endast kärlekspar som erkännt sig moget, att viga sig ombord på m/s Byfjorden 11-11-11 än....

...och jag kan faktiskt inte riktigt förstå det.

Fast det är väl som så att somliga tycker om att förstå det de tror på, medans andra föredrar att tro på det de förstår. Och jag råkar nog vara av sorten; somliga.

//Linda


måndag 22 augusti 2011

SALT SKOLSTART




Gårdagens frukost ägg och salt matjesill från Lysekil på rågbröd är och förblir en favorit hos mig....







 ....likaså salta godissillar med lakritssmak!





Idag börjar många barn och ungdomar skolan för första gången eller efter ett långt vilsamt sommarlov. Fick kännedom om några smaskiga läroböcker från Gleerups,


som jag personligen undrar om inte godissuget skulle bli större än språksuget, om jag fick lagd på min skolbänk?



Fast det sägs att Språkgodis är en omtyckt språklära. Övningarna har enkla instruktioner som gör att eleverna kan arbeta självständigt med sina böcker. Tydliga och glada illustrationer underlättar arbetet med språket. Böckerna inleds med ett arbetsschema, och passar därför bra i elevernas egen planering.

Sega råttan (skolår 1) tränar moment som alfabetet, ljudenlig stavning, sammansatta ord och skrivande med hjälp av bilder och tankekarta.

Gröna grodan (skolår 2) tränar förutom moment ur den första boken alfabetisk ordning, vokaler och konsonanter, stavelser, ng- och j-ljudet, substantiv, verb och adjektiv.

Salta fisken (skolår 3) tränar förutom moment ur de två tidigare böckerna interpunktion, tj- och sj-ljudet och synonymer.

Hmmm....nä, vad vet jag om detta? En sak som jag i alla fall vet är att jag gillar lakrits.

Lakritsrot, (Glycyrrhiza glabra)


Trots att de ser ut som rena träpinnar, är de mjuka nog att man kan tugga på dem. Lakritsrot kan ha antingen en salt eller söt smak.
Precis som minnena ombord på skärgårdsbåtarna.







Lakrits stundom få mig o tänka på bardiskar med laktritsshots....






Salmiakki Koskenkorva, i dagligt tal salmiakkikossu samt salmari (finska) och salmare (svensk). Utmärkande för denna variant är att den innehåller äkta Kosekenkorva brännvin och krossat godis i form av Turkisk peppar.

Bassholmen

I och med Finland, så tänker jag på bastu, och kan då inte låta bli och tänka på Bassholmen.

Med dess lilla underbara ljusgula bastubyggnad. Bohusläns bästa stället att bada bastu på, i mareld, så här års!


//Linda
 


söndag 21 augusti 2011

SILLFRUKOST

Foto: Pixgallery

Blev igår påmind om lykttändare, ett yrke som funnits men försvunnit. Lykttändarna gick varje kväll under hela 1700-talet, runt på stadens gator i skymningen och tände varenda gatlykta med en fackelstång.

Han hade med sig en mindre stege, och klättrade med sin egen ljuslåga upp till de lampor som skulle tändas i hans distrikt. Han skulle också se till att lyktglasen inte sotat igen. Om morgonen gick han samma promenad och för att släcka lyktorna.




Bassholmens gamla trankokerilokaler
Foto: Simone Olofsson


Många lyktor eldades med tranolja under denna perioden, inte bara i Bohuslän, Sverige utan i hela Europa. Tranoljan framställdes av sillrens och småsill. Under sillperioden på 1700-talet var det tätt mellan sillsalteri och trankokeri i Bohuslän. Det fanns bl a på min favorit ö, Bassholmen.





Sillen gav stora skatteintäkter till staten och stod ofta för ca 10% av landets årliga export. Trankokningen gav trots mindre mängder ofta lika stora exportinkomster som den salta sillen. Under 1700-talet stod Göteborg och Bohuslän för praktiskt taget hela landets export av tran och sill.


Oj, oj jag blev vansinnigt sugen på sill...
så nu blir det ägg och sillmacka till frukost hemma hos redaren ihop med Jim Morrison och en passande låt om att tända lågor, "come on baby light my fire".

//Linda

lördag 20 augusti 2011

LYSANDE TIDER

Uddevallalykta

Tänker på det jag avsluta inlägget med igår: att vara rädd om. Det måste vi i första hand vara om oss själva och om varandra men ibland även om ting.

Detta har man varit om gatlyktorna på både Jakob Trahnsgatan och Stora Hellevigsgatan.

Svarta kraftiga lyktstolpar i gjutjärn, med Uddevalla stolt ingjutet i den raka delen under lyktglaset! Snyggt tycker jag!




Inte för att jag har rätt att dömma vad som är snyggt eller fult, rätt eller fel, snabbt eller långsamt, klokt eller galet, modigt eller fegt. Men just i detta fallet känns designen av dagens gatlyktor så mycket fegare än de från förr.






Så jämför man Uddevallalyktorna och den som står vid entréen till vårt rederikontor i Södra Hamnen.....



.....mot dagens modernare gatlyktor, så kan man ju lura på om det har med mod att sticka ut att göra eller att välja det som är mest praktiskt och lätt att byta ut. Det är, tråkigt nog, ofta vi gör val av det slaget i livet.



Jag är glad att ledningen i Skärgårdsbåtarnas styrelse inte valt den vägen, utan har vågat att satsa på våra fina gamla skärgårdsbåtar trots att reservdelar kan vara trixiga att finna och glasrutor, plåtar, räckverk och andra detaljer kunde varit lättare att byta ut om de funnits fler av samma sort.

Men det är ju här som charmen och trivseln i en stad kommer in, att de är finns gatlyktor och skärgårdsbåtar kvar från 1800-talet att veta om, vara stolt över och visa upp, för dem som ännu ej funnit dem!

//Linda



P.S: Tog båten m/s Sunningen till Gustafsberg häromdagen, för en promenad längs Strandpromenaden in till stan och fann glädjande dessa gatlyktor i viken vid Sörkullen. Nya fast i en tilltalande mjuk design som passade in i miljön må jag säga!

fredag 19 augusti 2011

STENIG ROMANTIK

Då jag ju ägnat denna veckan åt att fördjupa mig i Uddevallahistoria och olika kvarter i staden, kom det sig naturligt att inventera var man kan trampa på historiska knackade knottstenar av bohusgranit. Fyra riktigt fina, smått romantiska platser fann jag, fast jag vet att det finns fler!


Stora Hellevigsgatan,
på söder i Uddevalla som stäcker sig genom från kvarteret Kagg i söder via kvarteren Wägge och Ascheberg och Knape o Thordensjöld, som är grannkvarteret till kvarteren Åberg o Bagge på den norra sidan.

Skolgatan,
som ligger nordost om Lagerbergsgatan och Margeretelund som nämndes igår.


Jakob Trahns gatan,
som är paralellgata med Skolgatan och uppkallad efter han som tog över sockerbruket vid Agneberg och som såg till att Uddevalla fick en järnvägsförbindelse till Vänersborg.


 o så grannens trappa på Mosstigen med den goa' budskapet "Hem Ljuva hem" gömt i gruset....


Fast även om hemma är ljuvligt att vara, kan man ändå inte låta bli att drömma sig bort ibland. Inte minst när man tänker på Evert Taubes ”Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla” där han sjunger om Buenos Aires och att ”kajerna var lagda med sten från Bohuslän”.

Stämmer verkligen detta, att bohusgraniten skeppades ända till Argentina?

torsdag 18 augusti 2011

TOPPAD GIVMILDHET

Då gårdagen bloggande ägnades åt Baggarna, tillägnas denna dagen åt Kocharna. En av Kocharna vid namn Jöns lät uppföra villan Margetelund 1724, på dåvarande Villagatan, numera Lagerbergsgatan, och namngav det av kärlek?! efter sin fru Margareta. Det är ett av de få husen som klarade branden 1806.

Margertelund

Jöns drev ett framgångsrikt järnbruk och paret födde en son, Mikael. Han grundade Kampenhofs bomullsspinneri, och lät uppföra Kocha huset på Norra Hamngatan. Han blev även en mycket omtyckt borgmästare i staden och i "Glimtar ur Uddevalla stads historia" kan man läsa:

"Han förende ett aristokratiskt yttre med god utbildning och fin taleskonst och blev utan stridgheter samhällets "primus inter pares"(främste bland likasinnade)"

 Det kan vara kul att veta att det är genom Mickael Kochs försorg som vi har de vackra lindarna planerade längs Bäveån. Och kankse var det för att han absolut ville att hans föräldrarhem Margeretelund, ej skulle eldhärjas vid en ny stadsbrand?


Lindarna längs Bäveån

Idag finns i kvarteret Koch en gränd, som är uppkallad efter herr Koch. Här finner man mitt favoritcafé Coffee Roomer, butiken Livingroom, med presentartiklar, smycken och kläder.

En superbra butik om man vill köpa något till någon man tycker om. Ett par steg därifrån hittar man en fin blomsteraffär, Viola Blommor, där kan man toppa sin givmildhet genom att köpa en vacker bukett som bevis på sin omtanke, tacksamhet eller kärlek.

Höstastrar


Jag måste envist tycka så här:

MER KRYSSNINGAR MED SKÄRGÅRDSBÅT, BLOMMOR & KÄRLEK ÅT FOLKET!

//Linda

onsdag 17 augusti 2011

LUSTIGT SAMMANTRÄFFANDE

Fiskebod på Kornö
Stora Kornö blev jag mer nyfiken på igår. Denna väl gömda pärla, med sina pittoreska och välbevarade gamla fiskebodar, sköna ängar och kala klippor. Ett lugnt ställe att bara vara på!

Det går dessvärre ej reguljär trafik till ön, men det är väl värt att ta taxibåt hit från Lysekil.

På väg till ön, kan man lägga märket till de gamla granitbrotten på fastlandet, likt sår i naturen.

Det var företaget Kullgrens Enka som drev med denna stora stenhandel utmed bohuskusten under tidigt 1800-tal. Det startades på Bohus Malmön, och tillverkade gatsten, s k knott, gravstenar och andra monument som skeppades ut i världen.



Det förefaller sig vara ett lustigt sammanträffande att Kullgrens Enkas kontor låg i samma hus i Uddevalla, som restaurangen Kullgrens Kök o Bar där jag nyss åt min lunch. (Gott föresten! ) Huset är beläget i korsningen där kvarteren Koch och Bagge möts.

Här möts kvarteren Koch och Bagge

Det känns också som ett lustigt sammanträffande att namnet Bagge, som ju förkom i Gustafsbergs historia, skulle dyka upp även här...

Fast läser man Uddevallahistoria så var det, denna släkten ihop med bl a Koch, Zachau, Hegardt, Thornburn, Knape, Trahn som kom att prägla och påverka staden från 1700-talets slut och ett bra tag framöver.

I boken, "Personerna bakom kvartersnamnen i Uddevalla" kan man läsa att det troligtvis var efter köpmännen Sven och Jonas Bagge som kvarteret uppkallades. Eller möjligtvis den konstnärlige militärkaptenen Carl Bagge, som målade altartavlan till Forshälla kyrka.

Där kan man även glädjande läsa, att det i Bagge-släkten fanns en kvinna som var grymt driftig, vid namn Maria. Hon var den största affärskvinnan i Uddevalla under 1700-talet och hann förutom att driva rederi föda och uppfostra elva barn.

Stark & cool kvinna!

Beträffande coola kvinnor och sten, som skeppats ut i världen för att pryda gator och torg. Så har ju den Bohuslänkäre: Evert Taube diktat om både granit och ett par starka kvinnor;


Maj på Malö och Carmencita i "Samborombon", som f ö flera år senare faktiskt erkände sin kärlek till Fritjof i sången "Tango i Nizza".

Om det, skulle väl vilken obotlig romantiker som helst sagt:

Bättre sent än aldrig!

//Linda

tisdag 16 augusti 2011

"TYSTANDEN ÄR MIN BÄSTA VÄN"

Hmmm....
man kan lura på om poeten Wilhelm von Braun (1813-1860) fick uppslaget till texten i sin "Stark i sin oskuld": "Liten pilt i fjällskog gick. Rosig kind och änglablick. Munnen röd som tufvans bär. -Kors, hvad jag är ensam här!" när han strosade runt i skogarna under sin vistelsetid vid Gustafsberg?



Alice Tegnér (1864-1943) tolkade, tonsatte och omarbetade senare denna texten, i den välkänd barnvisa "Mors lilla Olle".


Elsa Beskow (1874-1953)  målade en bild av denna söta gosse, och den kommer raskt fram i mitt redarminne. Troligtvis är jag ej allena om det.


Även om just den lille Olle inte ville vara allena, så verkar tystnad och ensamhet, varit något som Wilhelm tycktes gilla. Han lär uttryckts sig så här under en promenad med August Blanche på Norra Kyrkogården i Uddevalla:


" Ack, den som finge bo här under lindarna. Här finns det svalka i sommarnattens hetta...." Här är det överallt så tyst. Och tystnaden är min bästa vän..."

På just denna kyrkogård i Uddevalla, finner man en minnessten över poeten. Han fick sin sista vila här efter att ha vistas en sommar på Stora Kornö, för rekreation och salta bad. Dessvärre ådrog han sig en stygg lunginflamation under hösten, som han ej klarade, då hans kropp varit allt för glad i stora toddybrickor och glada punchfester.

Stora Kornö

Stora Kornö ligger inte långt från Lysekil, och man kan se denna pittoreska lilla ö, när man reser med m/s Byfjorden till just Lysekil, på onsdagar under sommaren från Uddevalla.

//Linda

måndag 15 augusti 2011

SVALAN & SNÄCKAN

Kurorten Gustafsberg blommade upp ytterligare under 1800-talet och kända personer som Esais Tegnér, Fredrika Bremer, Lars Heirta och Wilhelm von Braun tog skärgårdsbåt från Uddevalla hit.


Vistades här och andades havsluft, fick inspirartion till sitt författande och avnjöt säkert en och annan god middag i mysigt sken från stora golvkandelabrar.


Under den senare hälften av 1800-talet tändes de troligtvis med tändstickor från Tändsticksfabriken.






Fabriken startades av skeppsredaren och grosshandlaren Adolf P Zachau, och låg i kvarteret Zachau, beläget längst upp på Kungsgatan strax innan Agnebergsskolan, där stadens sockerbruk låg. Bruket drevs av Peter Brunjeansson, som även var direktör för Gustafsbergs barnhus (1813-1821).

Tändsticksfabrikens byggnad är riven, men sockerbrukets byggnad lever kvar än idag, det är en del av Agnebergsskolan och kvarteren där skolan ligger, är uppkallade efter dess grundare Brunjeansson och efterträdare Jakob Trahn.  




Socker ingår ju i bakverk, och riktigt smaskiga bakverk och gott kaffe kan man njuta på Gustafsbergs mysiga konditori Snäckan.

M/S Sunningen går dagligen i två veckor till. Sen ytterligare på helgerna fram till och med 4 sep.

//Linda

söndag 14 augusti 2011

HISTORIEN OM BAGGETOFTA - GUSTAFSBERG


Det var 1774 som Gustafsberg fick sitt nuvarande namn. I platsen första kända köpebrev från 1465. omnämns stället som Aarbol, "bebyggelsen vid ån". Under tiden fram till 1658, hette det så, och senare när Bohuslän blev svensk byttes namnet till Backetoften. 1692 köptes gård och området av en medlem i den kända Uddevallasläkten Bagge och då ändrades namnet till Baggetofta. Bagge sålde egendomen till Börje Nilsson, som lät uppföra en stor fruktträdgård här. John Holst köpte trädgården med dess landeri 1702, och sålde sedan detta vidare till skeppsredaren Anders Knape Hansson, 1766. Det var på hans initiativ platsen bytte namn till Gustafsberg, för det var modernt att uppkalla platser efter kungligheter.   


Namnet Gustafsberg klingade väl mer säljande än Baggetofta, fast detta stället redan var känt i vissa kretsar och hade fått sig en eget reklamprospekt 1729, "En kort beretttelse, om Baggetofta Hälsokälla, wid Udewalla" av Jacob Boëthius. I denna kunde man läsa att Baggetoftas vatten var starkt av mineral och var därför mycket välgörande för hälsan. Även blandningen av barrskogsluften och havets sälta skulle vara mycket hälsobringande.

Så kombinationen dricka brunn, havsbad med tång och inte minst sällskapslivet, skulle vara stärkande och botande för ett flertal svaghetstillstånd och sjukdomar. Gällande sällskapslivet innefattade detta bl a simtävlingar, biljard, tennis, krocket och stärkande promenader.




För att få fart på dessa "trivselaktiviteter" organsierade man på flera håll särskilda kommitéer, på Gustafsberg hette den "Direktionen för nytta och nöje". Det tycker jag borde startas upp igen!
//Linda




Blogg listad på Bloggtoppen.se