LUSTIGT SAMMANTRÄFFANDE

Fiskebod på Kornö

Stora Kornö blev jag mer nyfiken på igår. Denna väl gömda pärla, med sina pittoreska och välbevarade gamla fiskebodar, sköna ängar och kala klippor. Ett lugnt ställe att bara vara på!

Det går dessvärre ej reguljär trafik till ön, men det är väl värt att ta taxibåt hit från Lysekil.

På väg till ön, kan man lägga märket till de gamla granitbrotten på fastlandet, likt sår i naturen.

Det var företaget Kullgrens Enka som drev med denna stora stenhandel utmed bohuskusten under tidigt 1800-tal. Det startades på Bohus Malmön, och tillverkade gatsten, s k knott, gravstenar och andra monument som skeppades ut i världen.



Det förefaller sig vara ett lustigt sammanträffande att Kullgrens Enkas kontor låg i samma hus i Uddevalla, som restaurangen Kullgrens Kök o Bar där jag nyss åt min lunch. (Gott föresten! ) Huset är beläget i korsningen där kvarteren Koch och Bagge möts.

Här möts kvarteren Koch och Bagge

Det känns också som ett lustigt sammanträffande att namnet Bagge, som ju förkom i Gustafsbergs historia, skulle dyka upp även här...

Fast läser man Uddevallahistoria så var det, denna släkten ihop med bl a Koch, Zachau, Hegardt, Thornburn, Knape, Trahn som kom att prägla och påverka staden från 1700-talets slut och ett bra tag framöver.

I boken, "Personerna bakom kvartersnamnen i Uddevalla" kan man läsa att det troligtvis var efter köpmännen Sven och Jonas Bagge som kvarteret uppkallades. Eller möjligtvis den konstnärlige militärkaptenen Carl Bagge, som målade altartavlan till Forshälla kyrka.

Där kan man även glädjande läsa, att det i Bagge-släkten fanns en kvinna som var grymt driftig, vid namn Maria. Hon var den största affärskvinnan i Uddevalla under 1700-talet och hann förutom att driva rederi föda och uppfostra elva barn.

Stark & cool kvinna!

Beträffande coola kvinnor och sten, som skeppats ut i världen för att pryda gator och torg. Så har ju den Bohuslänkäre: Evert Taube diktat om både granit och ett par starka kvinnor;

Maj på Malö och Carmencita i "Samborombon", som f ö flera år senare faktiskt erkände sin kärlek till Fritjof i sången "Tango i Nizza".

Om det, skulle väl vilken obotlig romantiker som helst sagt:

Bättre sent än aldrig!

//Linda