MARELD & STJÄRNSTOFT

Känns nästan magiskt, måndag idag igen.

De flesta magiska fenomenen, i naturen i alla fall, har ju en naturlig förklaring, dessvärre eller dessbättre? Mareld som jag skrev om igår är ju ett sådant där magisk ögonblickshändelse som är kortvarig, förblindande vacker och som väcker en oförklarlig nyfikenhet:

Ifall hela havet kommer gnistra likt älvan Tingelings stjärnstoft, om man hade förmågan att beröra hela ytan? Det är kanske just det som framkallar den där magiska känslan, det korta förnimmelsen att ej kunna styra över fenomenet eller förstå orsaken?




Men beträffande mareld, detta gnistrande turkosa sken, så är det ej magi utan ett litet plankton Dinofalgellat, som börjar lysa när det känner sig hotat av ex. småfisk för att locka till sig rovfiskar.

Vilket dämpar magins roll, men kanske inte stillar nyfikenheten att få veta mer?

En annan människa som ställer sig en rad frågor är Lars Winnerbäck i den, idag, passande låten Mareld.

Oerhört vacker melodi och text som avslutas så här:

Jag hade massor av idéer

Jag hade vägen klar

Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen

i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allahelgonafrost

Men som tur är det långt till allahelgonafrosten, alla skärgårdsbåtarna går på sina reguljära turer minst en vecka till. Och både m/s Byfjorden och m/s Sunningen kör turer långt in i september.

NU njuter vi av sommaren så länge det bara gå!

//Linda