Visst blev det tillagat en sorts ratatouille igår i köket i det gamla Landeriet på Hedegärde i Uddevalla. Måste erkänna att det är allt något visst med att bo och vistas i gamla kåkar (och båtar så klart).
Även om inte det ser ut precis som det gjorde på 1790-talet då huset byggdes hemmavid, så kan man ända känna att det andas historia i väggarna på något skönt vis.
Och om det är samma hus som står här nu vill jag låta vara osagt tills jag vet bättre. Fast jag vet att det har anor sedan dess, så kunde rent hypotetiskt Johan Ludvig Runeberg (född den 5 feb) ha vistats livs levande i just min lägenhet om han händelsevis var i Uddevalla någon gång under sin livstid (1804-1877).
Sannolikheten är ju inte så stor direkt men något som däremot är sant är varenda rad han skrivit i detta poem:
"Har du på livets stigar märkt nån gång
ibland de tusende du där sett vandra
hur av en okänd makt, ett inre tvång
en människa kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en röst man hör,
och fängslas, glädjes, vet ej själv varför?"
Som den obotliga lokalpatriot och romantiker som jag är, drar jag en djup suck och ler åt kärleken och detta härliga gamla vykort över Hedegärde i Uddevalla, från Västarvets arkiv som visar landeriet längst bort mot skogen till.
Kram på er alla kära läsare!
//Linda
P.S: Bjuder här på en gladsång med Hothouse Flowers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar