LÄTTA ANKAR!

Tyko är dagens namnsdagsbarn och jag säger grattis till de få som bär det namnet. Jag känner ingen med det namnet, men däremot vet jag en båt som hette det. Jag tänker på galeasen Tyko, som går att beskåda på Vänermuseet.

Detta är en tuschteckning av galeasen Tyko till sjöss, med hissade segel och svensk flagga. Teckningen signerad: B Lidholm 1939. På kartongen följande text: Galeasen "Tyko" byggd på Sjötorps varv 1897. Glasad och inramad i enkel betsad träram.

Galeaser är segelfartyg. Ursprungligen avsåg ordet en större variant av galär, men senare har det kommit att användas för vissa typer av skutor. Den ursprungliga galeasen utvecklades på Medelhavet under 1500- och 1600-talet. De kunde vara upp till omkring 60 meter långa, hade tre master försedda med varsitt stora latinsegel, upp till 20 årpar, och bestyckade med ett sjuttiotal kanoner. De hade ett genomgående däck, i fören en upphöjd back och i aktern en skans, som kunde vara väldigt hög.

Sedan mitten av 1800-talet har man i Skandinavien med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, med ketchrigg, det vill säga två master, varav den förliga är längre, och på denna fartygstyp brukat kallas stormast.

Idag finns ett fåtal skutor av denna sort bevarade i Sverige, de som finns kan man läsa om på denna trevliga hemsidan: Segla Skuta! T/S Britta är en segelskuta som har hemmahamn i Uddevalla, granne med Skärgårdsbåtarna. 

Detta leder tillbka till det där latinska uttrycket jag skrev förra veckan och här kommer en historia hur det uppkom:  Navigare necesse est, vivere non est necesse! D v s att segla är nödvändigt, att leva är icke nödvändigt! Och visst kan man riktigt känner de salta vindarna rufsa om håret, och saltvattnet stänka - men det bevingade yttrandet gjordes ej som en kärleksförklaring till sjölivet, eller för att beskriva Medelhavets betydelse i Riket eller så, utan var en bister order.

Året är 56 f.Kr. Rom styrs av triumviratet Pompejus - Julius Caesar - Crassus. Caesar är upptagen med sina galliska krig, och på hemmaplan har Pompejus fått uppgiften att fylla på förråden med spannmål, som är på upphällningen. Sedan han fått ansvar för administrationen och hanteringen av spannmål, sände han iväg sina agenter och vänner åt alla håll, samtidigt som han själv seglade till Sicilien, Sardinien och Afrika, och samlade ihop stora mängder spannmål. De skulle just sätta segel då en kraftig storm bröt ut på havet, och fartygens kaptener tvekade. Då gick Pompejus själv ombord och gav order om att lätta ankar, och ropade med hög röst:   "Att segla är nödvändigt - att leva är icke nödvändigt.".