HORMONSTINN, GODTROGEN, LÄTTLURAD

De där underbart skira ljusgröna boklöven i Svartedalens Naturreservat på Bokenäs, etsade dig riktigt fast i mitt minne.

Dess små fjuniga kanter, påminner lite om en babys ljuvliga, fjuniga nacke eller en hormonstinn  pubertetskille me påbörjad skäggväxt på överläppen.

Alla tre i ett förstadie för att utvecklas till något vackrare, större och starkare.

Fast helt nödvändigt är det ju inte, att bara för man blir stor blir man stark. Ibland kan det ju vara så att visa sig svag kan vara en styrka.

Detta är ju således ej något en växt kan göra, utan jag tänker mer på det mänskliga beteendet. Att bejaka och våga visa sina känslor för sina medmänniskor!

Tänk vad livet kunde blivit så mycket härligare, om vi alla var lite ärligare...

Det finns rena destruktiva aspekter med att vara oärlig. Den som är oärlig inför andra förlorar sin självständighet. När hans/hennes liv kretsar kring lögner, då sätter han/hon andra människor framför sin eget grepp om verkligheten.

Men det är inte bara som så att han/hon sätter andra människor först – han/hon sätter de lättlurade, godtrogna, naiva, okunniga eller rentav dumma människorna först. Så när han/hon tror sig komma undan genom att ljuga för dessa, har han/hon i själva verket satt sig själv i en situation där han/hon blir slav under de okunniga och godtrogna, samtidigt som verkligheten och andra rationella, kunniga människor blir hans/hennes fiender.

Säger som guden Idras dotter i Strindbergs pjäs " Ett drömspel": " Det är synd om människorna" och avslutar denna reflektion med ett passande citat:

"Hellre göra någon sårad med sanningen, än lycklig med lögnen"