VAD VORE VÄL EN BAL PÅ SLOTTET?

10 december, frackskorna putsas ikapp med tiarorna i Stockholm just nu kan man tro. Uppladdning för kvällens festligheter i blå salen, pågår som fullt och om kvällens dessert kan man läsa så här i DN:








"Den heter i "I huvudet på Alfred Nobel", och när man ser den kommer man att fatta varför. Det blir fullt jobb för fem man i tre dagar, säger Tyrsén till TT."

Samtliga menykompositioner från den första nobelmiddagen 1901 och framåt, kan man finna
här.

Å visst kan väl inte annat än fascineras över detta skådespel av färger och former och smaker som Nobelfesten utstrålar. En annan sak som fascinerar mig är de fantastiskt verbala svenskar som belönats med nobelpriset i litteratur:

1909 - Selma Lagerlöf
1916 - Verner von Heidenstam
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1951 - Pär Lagerkvist
1966 - Nelly Sachs (tysk judinna som fick svenskt medborgarskap 1952)
1974 - Eyvind Johnson och Harry Martinson
2011 - Tomas Tranströmer

Och vad passar inte bättre en tisdag som denna, med tanke på den glamour Nobelfesten tyvärr utstrålar stundom:

"Den här kvinnan köper och köper saker,

för att kasta i gapet på tomrummet som smyger bakom henne..."

 

 

Nu har jag absolut ingenting emot festligheter och glamour, dock fylls jag av en olustig känsla när det blir ett överdåd av alltihop. Och när man kan se att det blir påklistrade strama leendet på människor som inte alls känner sig bekväma i situationen utan gör detta för att någon annan vill att de ska delta eller kanske t o m tvingas.

 

Ja ja ja , det kanske bottnar i ren och skär avundsjuka, den här lilla redaren kanske skulle vilja klä upp sig likt en prinsessa och gå på Nobelfest hon med?!

 

Ok jag erkänner, jag tänker som Askungen nu: Vad vore väl en bal på slottet?