FANFAR FÖR M/S SUNNINGEN

"Den som väntar på något gott, väntar ALLTID för länge", tycker vissa. Så nu är det dax, att visa upp henne, rederiets andra 100 åriga pärla. Låt fanfarerna ljuda och njut av m/s Sunningens nya skrud! Det gör jag!

Foto: Sören Stridsberg

Så mycke´, de befälhavarna som framfört denna dam på böljan, de senast trettio åren, har väntat och längtat efter en ny styrhytt. Vad vi har önskat oss, något bredare entrédörrar, en liten servering och handikappstoalett ombord.
Och vilka förväntningar vi har haft på ett mer romantiskt utseende som erinrar om byggåret 1911, med de smala fönstren, den höga skorstenen och den stolta gösstaken i fören. Även den gamla raka stäven som nu åter framtagits, har saknats under många, många år.

Just nu saknar och väntar jag på henne, väldigt mycket. Det är så tomt på hennes nattplats mellan m/s Byfjorden och m/s Gustafsberg II.

Det finns verkligen vissa saker, stunder och människor jag saknar! suck...

Som de där morgnarna, sent 80-tal, när jag och Cecilia stod och bredde mackor till passagerarna i byssan på m/s Byfjorden, och spela Ratatas, Jackie på högsta volym och sjöng lidelsefullt med i texten:

Jackie, jag tror att du förstår
Den där tiden satte spår
Det kanske låter banalt
         Men jag saknar dig så.........

Försöker fundera ut när man egentligen väljer att använda uttrycket sakna kontra längta. Sakna känns mer som något man ej kommer få uppleva igen, något eller någon som varit borta länge och som man inte säkert vet kommer tillbaka.

Medans längta, känns mer som något man vet att man kommer att få känna på igen och/eller uppleva.

Något som tål att väntas på!

Lite som att vara gravid och efter nio månaders lång väntan, äntligen få träffa och hälsa sin bebis hjärtligt välkommen.

Lika varmt välkommen som en efterlängtad nyfödd bebis, eller kanske mer som en vän som varit bortrest en längre tid, kommer m/s Sunningen få när hon i veckan kommer tillbaka till Uddevalla.


Håll ukik frampå fredag!

//Linda