Idag tror jag på ödet, är säker på att det finns någon som styr när och var händelser sker. För varför skulle annars himlen visa upp sig likt ett hjärta och solen kika fram när man som bäst behöver det?
Har varit ledig från min redarstol på förmiddagen och tagit avsked från släktens äldsta. Ledsamt och tungt, men ändå vackert på något vis. Alla blommor, all fin musik och alla glada minnen som väcks.
Vackra var även studenterna som åkte med m/s Gustafsberg II till sin bal för en liten stund sedan. Tänk vilket minne för livet de får där.
O tänk va många känslor man kan uppleva på en och samma dag. Så som sorg, glädje, tacksamhet & trötthet. Nu får det bli en riktigt lat fredagkväll. Hoppas det bjuds något humoristiskt på TV, behöver jämna ut förmiddagens gråt med en stor dos skratt.
Va rädda om varandra! //Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar