ETT SMYGANDE MISSMOD

Då sitter man här igen då framför datorn inne på rederikontoret en vanlig eftersäsongsdag i september och försöker analysera siffror från sommaren som gått inför ett styrelsemöte i veckans som kommer.

Jag försöker förstå människors illvilja att konsumera kryssningar ut till kusten, när solen lyst med sin frånvaro i Uddevalla. Det hjälper föga att läsa statistik om soltimmar, regnnivåer, andra aktivitetsbolags och boendeanläggningars nedgång i besöksantal, utan jag känner ett lätt missmod komma smygande. Och ställer mig frågan:

VARFÖR ?

vill man bara åka båt när det är stiltje och solsken. Undrar om det har med förutbestämda föreställningar om hur det kommer bli under resan och uppmåladet av redan sedda bilder av solsken och glittrande hav i sinnet.

Eller om det har med rädsla för att bli lite våt och få se en annan mer ruff bild av kusten att göra? Hmm...klart man inte vill bli sjösjuk, men det ska mycket blåst till för att få våra fina gamla skärgårdsbåtar att gunga rejält. Det kanske är så enkelt att det finns få som vill ha äventyr och gå utanför det som anses vanligt och tryggt, varvid man nöjer sig med att sitta hemmas lugna vrå istället.

Lite av ett "tjuren Ferinand-beteende".  Ni vet han som hellre sitter under korkeken och luktar på blommorna. Man kan kanske skylla Uddevallas parkavdelning för detta (säger jag med humor i blicken) och tänker på den fantastiska rabatten jag passerade i parken här utanför rederikontoret i morse.


Konkurensen om kunderna är och förblir hård och det vore särdeles tråkigt om världen bara bestod av vackra blommor, vi behöver alla en mångfald i vårt spektra av vyer, dofter och smaker. Och det är vi på skärgårdsbåtarna bra på att skapa salta & söta minnen, som stannar kvar länge.

//Linda