Håller mig kvar i Australien och Perth. Denna stad har vissa likheter med Uddevalla, ligger vid västkusten av landet och har en flod, å med simmande svanar, som rinner genom den likt Bäveån i Uddevalla, men där bär vattendraget ett mer exotiskt namn: Swan River.
Det sägs att den blivit uppkallad efter de svarta svanarna som simmar och tydligtvis har simmat där under fler hundratalsår. Inte samma svanar förståss, även om det också sägs att svanar är ett av de få släkten inom zoologin som lever monogamt.
Myten att de ej skulle finna en ny partner när den ena dör är tydligen lite överdriven, för det finns bevis att även dessa vackra varelser kan finna en ny kärlek.
Vad man säkert vet är att de trivs i par, och det finns väl få arter som är så stiliga tillsammans?
Till skillnad från oss människor som ju också oftast lever i ett monogamt förhållande, eller iallafall i tron om att de gör det, så lägger svanarna ägg och deras ungar kan tyckas rätt fula till utseendet i början, jämfört med vad de kommer att utvecklas till.
Beträffande människans avkomma kan jag tycka tvärt om. De kan vara ljuvligt söta som bebisar och blir inte direkt vackrare med åren, men förhoppningsvis mindre skrikiga och mer fulla med visdom.
Och med ett visdomsord från indianerna avslutas dagens inlägg:
"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn"
Var rädda om varandra och vår jord!
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar