45 ÅRS OLYCKA

Foto:Wikipedia

Jag är kanske en av de blödigaste redarna i Västsverige och står för det. Kan liksom inte låta bli att lipa när jag får uppleva ett luciatåg. Det rinner sakta tårar ner för mina kinder och jag kan egentligen inte riktigt sätta ord på exakt varför.

Kanske är det för att jag är en stolt mor som skådar mitt barn modigt läsa en vers, kanske är det för att kombinationen oskuldsfullt vitt, levande ljus och skönsång är oslagbart vackert ihop?




Eller kanske är det för att det väcker minnen av när man själv stod där och sjöng som barn för sina nära och kära som idag är änglar i himlen eller var man nu tar vägen efter jordelivet?

Saknad är något som smärtar stort stundom, saknaden av de som man mer eller mindre hade daglig eller veckovis kontakt med och som sedan upphörde. En liknande saknad kan även uppkomma när man blivit ovän med någon av någon anledning eller lämnad av någon man tycker om. Fast i både de fallen finns det ju möjligheter att åter få träffas och reda ut varför man blivit oense tillika ett hopp om att allt ska bli bra igen.

Dagens klokord lyder således:

"Att be om ursäkt innebär inte alltid att du har fel och den andra personen rätt. Det betyder bara att du värderar relationen högre än ditt ego."



På tal på relation så heter det ju relationship på engelska, undra om det kommer från att man bör ha en god relation innan man stiger på samma skepp?!?

Nä, nu över till något mer lättsamt här kommer en rolig historia om familjerelationer i juletid:

Smålandsbonden ringer sin son i Stockholm några dagar före julafton.

- Jag vill inte förstöra helgen för dig, men jag måste tala om att din mamma och jag ska skiljas.
45 års olycka får räcka!
- Vad pratar Du om pappa? skriker sonen i luren.
- Vi står inte ut med varandra längre och jag orkar inte prata mer om det.
Ring din syster i Kiruna och tala om det för henne.
Panikslagen ringer sonen till systern, som exploderar i telefonen:
-Aldrig I livet att de ska skiljas, säger hon. Jag tar hand om det här!
Hon ringer omgående pappan och säger bestämt:
- Ni ska inte skiljas! Gör ingenting förrän vi kommer!
Pappan lägger på luren och vänder sig till sin fru med orden:
- Det är okej. De kommer hem till jul och de betalar resan själv!