EN GRYM SNYLTARE

Julens historia med alla dess spännande traditioner förgyller ju hela december. En fin tradition är att ge bort en julbukett till de man skall fira jul hos. Vill man vara säker på att blommorna ej fryser på vägen dit, kan man med fördel byta ut blombuketten mot vår kokbok, "Till Bords Ombord På m/s Byfjorden", en uppskattad gåva både i juletider och annars.

Eller varför inte både ock, en bok fylld med goda recept och en vacker bukett, som denna, med bl a dekorativa julkulor, väldoftande rosor, skimmia i knopp och exotiska eucalyptusblad.

Skimmia har sitt ursprung i östra Asien på öarna Japan och Fillipinerna. Eucalypusen kommer från den större ön lite mer söder ut: Australien.

Båda är giftiga vid förtäring i stor dos och båda är släkt med misteln, som väl hängs i var mans hem så här års, enligt en gammal tradition.

VARFÖR kan man ju undra?



Jo det var på detta viset, kan man läsa på Världens Historia:

"Den romerske historikern Plinius den äldre (cirka 23–79) beskrev, hur de keltiska druiderna plockade mistel från ekarna. Plinius var även naturhistoriker och visste att mistelns vita bär i stora mängder är giftiga, men han var också fascinerad av druidernas tro på växtens läkande egenskaper.
 

När druiderna plockade misteln, bredde de ut en vit duk under trädet, så att misteln inte skulle mista sin kraft, om den rörde vid jorden. Efteråt använde de misteln vid speciella offer, och hängde upp den i dörröppningar, där den dels var en fruktbarhetssymbol och dels skyddade hemmet mot onda makter.

På grund av denna hedniska bakgrund förbjöd kyrkan långt fram i historien användning av misteln. Bruket överlevde emellertid i folklig tradition, och på grund av tron på mistelns nyttiga effekter på fruktsamheten uppstod seden att kyssa varandra i dörröppningen. Det har troligen skett någon gång under senmedeltiden.



Sedens spridning och popularitet nådde emellertid sin höjdpunkt i 1800-talets viktorianska England.
Det var också vid den tiden som misteln fick sin plats bland julens traditioner. Viktorianerna vinnlade sig om att julen skulle inrymma kärlek och vänskap, och eftersom Jesu födelse ju också kunde ses som en symbol för fruktsamhet, låg vägen öppen. Därför bjöd kyrkan in misteln, även om den inte räknades som en kristen tradition."

Ja, där ser man vad man kan åstadkomma med kärlekens kraft. Från att ha varit "giftet i bägaren" till att bli en kär symbol för reproduktion och kärlek.



F ö är misteln en rätt grym parasitisk växt, en sk snyltväxt. Den livnär sig genom att dess rot genomborrar ett större träds bark, tränger sig mellan barken och sänker korta grenar in i vedmassan.

Inte alls helt olik vissa människors beteende, tyvärr.




Fast nu ska vi inte ägna tankar åt de egocentriska typerna, utan istället glädjas åt de som får sig en julkyss under misteln och kanske t o m frågan:

- Vill du gifta dig med mig?


Blir svaret ja,

så har vi tre fina skärgårdsbåtar som söker blivande par som vill vigas ombord nästa år och ett fantastiskt vacker hus på en ön Bassholmen, mitt i Bohuslän.